Jag litar på representantskapet

Till helgen ska representantskapet i Stockholms AK ta ställning till 131 motioner. Som vanligt ligger organisationsfrågorna sist, och kommer att behandlas när de flesta är trötta och utmattade. Det finns en poäng i det, de ideologiska frågorna ska förstås ta mest plats. Men det är också lite synd. För organisatoriska frågor är viktiga för att göra det politiska arbetet trovärdigt.

I år ska tre motioner (G4-6) behandlas som handlar om hur nomineringarna till listorna inför allmänna val ska gå till, och mer specifikt hur det så kallade valutskottet eller ”valberedningen för upprättande av listor” ska utses. En av motionerna är min egen (G6), som jag skrev i allra sista minuten.

Bakgrunden till alla tre motionerna är hur valutskottet utsågs förra året, och hur valutskottet sedan nominerade till listorna. Den ordinarie valberedningen, som nominerar medlemmar till valutskottet, föreslog fem personer ur sin egen krets, inklusive sin egen ordförande (en hoppade senare av på grund av kritiken som uppstod). Valutskottet (där alltså fyra medlemmar ingår i den ordinarie valberedningen) nominerade sedan tre personer ur valberedningen till valbara platser.

Enligt min uppfattning borde det vara en självklarhet att man inte ska ha något eget inflytande över valutskottet om man själv kandiderar till listorna, eller som konstateras i G4 och G5: ”Vi anser att denna rundgång är ägnad att minska tilltron till valprocessens ändamålsenlighet och vi anser att förfarandet är tveksamt i förhållande till de regler om jäv som antagits av arbetarekommunen.”

Motionerna föreslår antingen 1) att representantskapet uttalar att gällande jävsregler ska gälla fullt ut, dvs att valberedningen inte kan utse egna ledamöter till några som helst uppdrag, inte heller till valutskottet, och att varken ledamöter i valberedningen eller valutskottet får föreslås till plats på valsedlarna (G4-G6) eller att

2) Stadgarna ändras så att valutskottet tas bort. Valberedningen sköter även urvalet till listorna, av vilket följer att valberedningens ledamöter inte får föreslås till plats på valsedlarna (G4,G5).

Jag tycker att alternativ två är bra men att, i väntan på en stadgeförändring, förslag 1 är lätt att genomföra, och kan ske på nästa veckas representantskap.

Så vad tycker då styrelsen?

Jag måste säga att jag blev ganska chockerad. Styrelsen ser motionerna inte som en uppföljning av de nyligen införda jävsreglerna utan som ”förslag om ytterligare detaljregeringar och tvingande principer på detta område, varav några dessutom kräver stadgeändringar, som skulle inskränka representantskapets självbestämmande” och därmed ”inskränka representantskapets möjlighet att utse till valberedningar respektive valsedlar”.

Jag tror representantskapet är klokare än så. Jag tror att repskapet ser att en valberedning med hög legitimitet grundar för att deras förslag får trovärdighet. Styrelsen konstaterar mycket riktigt att principen om jäv ”tycks ha bidragit till ett mer förtroendefullt och effektivt arbete än tidigare”. Så varför inte tillämpa den principen även när det gäller tillsättning av valutskott, i stället för att kalla förslagen för detaljregleringar som skulle inskränka på repskapets självbestämmande?

Vi vet mycket väl att när en valberedning väl lagt ett förslag så tar det kraft att föreslå alternativ, och det tar emot att visa misstro även när man har en gnagande känsla av att processen inte varit tillräckligt genomskinlig. Styrelsen skriver mycket riktigt att mötena om valutskottets förslag ”gick lugnt tillväga”. Jag tycker att deras slutsats att det därmed inte finns anledning att i dagsläget ändra på upplägget är ganska häftig.

Så jag litar på att repskapet håller ut till den sista motionen, och att de ser att förslagen i motionerna G4-G6 är till för att göra deras uppdrag lättare att på ett öppet och tillförlitligt sätt välja representanter på våra valsedlar, och inte för att inskränka på deras självbestämmande.