Monthly Archives: April 2012

Valberedningen har svarat

Nu har jag fått svar på mitt  inlägg där jag frågade efter öppenhet kring valberedningens arbete att ta fram förslag på medlemmar i Stockholm Arbetarekommuns styrelse. Valberedningens ordförande säger på FB gruppen ”Nomineringar och valförfaranden i Stockholms partidistrikt” att jag inte har med det här att göra. Valberedningen svarar bara inför representantskapet:

Valberedningen i Stockholms AK är utsedd av repet och svarar gentemot repet på årsmötet. Där är det vår uppgift att presentera ett förslag till styrelse och andra uppdrag som mellan årsmötena kan leda AK. Framförallt ska styrelsen ha förankring ute i partiorganisationen men även besitta kunskaper som kan stärka AK i dess uppdrag. Det är vår roll att presentera en styrelse som kan bli vald av repet.

 Det finns även fler parametrar som man bör ta hänsyn utöver att stirra sig blind på antalet nomineringar en viss individ har fått.

 

 Valberedningen har bestått av väl förankrade personer som har ett förtroende att delta i valberedningens process. Valberedningen har även fått ta del av samtliga nomineringar, även de som inte fanns med i de första listorna som presenterades av AK.

 Valberedningen har haft flertalet möten, men något möte 8 februari ägde aldrig rum och Ralf ingår inte i heller i AKs centrala valberedning.

 Då det är en enig valberedningen som har lämnat sitt förslag till repet tror vi att den på ett mycket bra sätt skulle kunna leda AK framåt och framförallt med sikte på valseger 2014 .

Det var en ganska häftig sågning av oss vanliga medlemmar som är intresserade av vad som händer i Stockholms AK.

Men det är faktiskt så att jag vill ha en styrelse som jag vet något om. Och det vill säkert också mina ombud som ska rösta på valberedningens förslag på årsmötet. Som valberedningens ordförande skriver i sitt svar till mig: ”Framförallt ska styrelsen ha förankring ute i partiorganisationen.” Förankrad ute i partiorganisationen blir man om man gör sig och sina åsikter kända, till exempel genom att berätta det för oss om är intresserade. Det skulle definitivt stärka Socialdemokraterna i Stockholm.

Tänk om alla som kandiderade hade fått presentera sig på AK:s hemsida, eller på FB-sidan, eller på en hearing, då hade valberedningen och vi andra som var intresserade kunnat prata med dem, och ställa frågor, och de hade haft chansen att tala om vad de ville göra som styrelsemedlemmar. Heder till dem som faktiskt gjorde det.

Jag frågade några som nominerats men inte blivit föreslagna till styrelsen om de blivit kontaktade av valberedningen.

Alla sa nej. Som någon uttryckte det: ”Valberedningen var inte i kontakt med mig på något sätt, dvs vare sig direkt eller indirekt, vare sig i egen hög person eller via ombud.”

En annan: ”nej ingen har tagit kontakt med mig. Jag skulle gissa att valberedningen jobbat utifrån “kända” namn eller personer som fått rekommendationer från “kända” namn. Nu vet jag inte hur de arbetat, men skulle bli förvånad om de pratat med någon alls.”

Så valberedningen har helt enkelt struntat i det arbete vi i alla dessa föreningar lagt ner på att diskutera fram personer som vi tror skulle vara bra. Där satt vi en hel kväll och gick igenom vilka vi ville nominera, för att vi trodde de skulle göra ett bra jobb.

Men valberedningen tror sig ändå veta bäst. I ett brev till representantskapsombuden som nu ligger ute på hemsidan skriver de:

Angående nomineringar
Valberedningen i Stockholms arbetarekommun har sammanträtt för att hantera den uppkomna situationen med nomineringar som fattades i den ursprungliga listan som distribuerades. Valberedningen kan inte annat än beklaga det uppkomna och det får inte hända igen.
Valberedningen har under processens gång och efter nomineringstiden löpte ut nominerat flertalet personer själva. Det handlar främst om personer som föreslås till omval på sina uppdrag och som saknat nomineringar som valberedningen valt att lyfta, men även namn som valberedningen tror skulle kunna fylla en betydelsefull roll i arbetarekommunen.
Dessa namn återfinns på bifogad lista.
En enig valberedning har beslutat att det förslag som tidigare har skickats till ombuden är det som vi kommer att yrka bifall till på årsmötet. Det förslag vi har lagt tror vi på ett mycket bra sätt kommer att kunna leda arbetarekommunen mellan årsmötena och stärka Socialdemokraterna i Stockholm.

Så det var nog riktigt gissat av min kamrat, valberedningen ansåg sig själva veta bäst. De anser inte att de behöver förankra sitt arbete hos medlemmarna, eller för den delen med representantskapet, för de är ”väl förankrade personer som har ett förtroende att delta i valberedningens process”. När de väl är klara förväntar de sig att representantskapet ska ta deras förslag.

Om valberedningen inte ville ta sig tid att personligen tala med varje nominerad hade man i varje fall kunnat be de nominerande föreningarna om en skriftlig motivering, liksom en förklaring från kandidaterna vad de vill göra med ett styrelseuppdrag. Och sen lagt ut informationen i god tid på hemsidan? Är det annars någon som förväntar sig att representantskapet kommer att ha någon annan åsikt än en enig valberedning när det väl blir årsmöte?

Låt mig göra klart att jag inte har något personligt emot valberedningens förslag. Jag känner inte alla, men ser en ambition att få in kompetens som saknats, som är väldigt bra. Problemet är processen. Det är väldigt lätt att acceptera ett valförfarande när man är nöjd med slutresultatet, även om processen inte är OK. Men ett dåligt förankrat beslut minskar legitimiteten hos de som blir valda. En medlem skrev till mig: ”Jag tror en stor del av problemet beror på brist på tillit och förtroende, en förtroendebrist eller misstro som växt fram av goda skäl under lång tid.” Den förtroendebristen botas bäst med öppenhet, inte slutna processer.

Kanske kommer det så småningom ett förslag på hur en öppen valprocess ska gå till från Folkrörelserådets arbetsgrupp, som har ansvar för organisationsutvecklingen i Stockholms AK. Arbetsgruppen har åtminstone bildat en FB grupp, som heter ”Framåt mot en modern folkrörelse”. Där står att man ska ”konkret och handfast ta fram förslag rörande information och öppenhet, föreningsutveckling, lokal närvaro samt om hur representantskapet ska reformeras”. Det hade varit kul om man hade testat ett sådant förslag i årets valberedning. Eller det kanske blir något för den nya styrelsen att ta tag i?


Tystnadens arrogans


I en FB grupp ”Nomineringar och valförfaranden i Stockholms partidistrikt” har det pågått en livlig debatt om hur det kan bli en öppnare process när vi väljer förtroendevalda. Ett litet försök till en öppnare process gjordes nyligen i min områdesorganisation, där ordföranden hade beslutat att avgå med kort varsel. Inför valet ställde de nya ordförandekandidaterna upp och berättade vad de ville göra, både på FB och på en hearing för dem som ville träffa kandidaterna och ställa frågor.

Så jag hade stora förhoppningar om att det skulle bli ännu bättre när det nu är dags att välja styrelsemedlemmar i Stockholms AK. Jag hoppades få delta i en öppen och livlig diskussion med valberedning och kandidater. Och det började bra. Ordföranden i valberedningen presenterade medlemmarna i valberedningen för FB gruppen, och en av medlemmarna skrev: ”Valberedningen får väl vid sitt första sammanträde, den 8/2, enas om hur vi kan öppna upp processen inför årsmötet”.

Det lovade gott.  Så jag väntade förtröstansfullt på att få se hur det skulle gå till. I god tid gick vår förening igenom vilka vi ville nominera till styrelsen, och vår ordförande skickade in våra förslag. Några av de nominerade kandidaterna presenterade sig själva på FB-sidan.

Men sen blev det alldeles tyst. Inte ett ljud från valberedningen. En av de nominerade tog till och med bort sitt inlägg om att han kandiderade.

Så fanns till slut handlingarna inför Stockholms AKs årsmöte utlagda på Stockholms AK:s hemsida, med valberedningens förslag och nomineringslistan. Men döm om min förvåning när det visade sig att våra nomineringar inte fanns med. Även andra föreningars nomineringar saknades. Vad hade hänt? Ingen aning. Ingen förklaring. När några av oss hade klagat fick vi ett brev där det stod:

I de årsmöteshandlingar som är på väg med posten, eller redan har kommit fram, har det blivit fel i nomineringslistan. Alla nomineringar har inte kommit med i den utskickade listan. Vi har fått nomineringarna, men av någon anledning har de inte kommit med i trycket. Vi ber om ursäkt för detta och kommer att skicka ut en ny lista under morgondagen. Då kommer också listan på hemsidan att vara rätt, vi tar bort den som är fel nu.”

Det är klart att det blir fel ibland. Men vilken lista hade valberedningen fått? Hade de bara sett den korta listan där våra nomineringar inte fanns med? Det vet vi inte. För valberedningen har inte sagt ett knyst på vår egen FB-sida, trots att vi frågat.

Hur ska vi kunna välja våra representanter, eller förtroendevalda, om vi inte vet vilka de är, eller varför valberedningen föreslår just dem? Om vi inte ens vet om valberedningen har sett alla nomineringar?  Vilka de har pratat med?

Om jag inte vet hur underlaget ser ut för valberedningens förslag, hur ska jag kunna lita på det? Jag har ett bittert minne av det senaste  borgarrådsvalet där valberedningen (i det fallet AK styrelsen) gick emot merparten av medlemmarna. Om jag bara tittar på nomineringslistan så är det ju saker jag undrar över. Det är säkert inte något fel på de kamrater som föreslagits av valberedningen. Några känner jag till, och några har jag till och med varit med om att nominera.  Men hur ska jag förstå valberedningen om de föreslår någon som bara nominerats av en enda förening? Och hur har de tagit hänsyn till de nomineringar som gjorts av enskilda medlemmar, när det bara är föreningar som får nominera? Vilket inflytande har de så kallade sidoorganisationerna haft?

Jag frågade en kamrat vad tystnaden kunde bero på. Hon svarade så här:

“Jag tror att det finns en rädsla för vad man får säga och inte får säga. 

Jag tror inte att de är bekväma att uttala sig i gruppen på FB, den är ju liksom inte sanktionerad uppifrån. 

Överhuvudtaget verkar inte våra valda vara så pigga på att diskutera annat än på möten eller om de bara kan vara megafoner, inte resonerande.

Det skrivna ordet är väl alltför läskigt. Det är rätt sorgligt.

Själv så känner jag och frågar mig vad det är för idé att hålla på.”

Och då blev jag väldigt ledsen. För det är en person som varit viktig för mig som ny medlem.  Och egentligen behövs det så lite. Att man öppet och ärligt står för vad man vill, i det här fallet både som valberedning och kandidater till styrelseposterna. Man behöver inte tycka lika. Men man måste kunna lita på att folk gör sitt bästa. Att i stället för att reagera som någon uttryckte det: ”Här ska minsann ingen komma och begära att vi ska skriva i en grupp på FB som en medlem startat.” vara glada för att någon faktiskt startade gruppen.

Eftersom valberedningen nomineras av styrelsen (kommunsekreteraren) så undrar jag ju också vilket inflytande styrelsen har i det här, både i vilka valberedningen förslår och hur processen går till. Hur mycket har valberedningen lyssnat på styrelsen?

Jag noterar styrelsens svar på en motion  (Motion E05 Ledarval i En ny tid) till årsmötet där man vill ha en diskussion om hur direktdemokratiska former för inflytande kan användas i större utsträckning:

”Öppnare valprocesser måste vägas mot andra viktiga intressen. I huvudsak är dock den inriktning motionärerna skisser en väg som det socialdemokratiska partiet bör gå. Arbetarekommunsstyrelse menar att det därför är riktigt att förändra stadgarna
så att alternativa, öppnare processer blir ett alternativ till dagens process. Styrelsen menar att diskussionerna redan pågår och att det inte kräver några särskilda insatser för att stimulera dessa. Diskussionerna får initieras i samband med en stadgeöversyn samt partiets organisationsutredning.”

Även om nu styrelsen tycker det räcker med de diskussioner som redan pågår så hade väl en enkel insats varit att uppmuntra valberedningen till att pröva en öppnare process, och kanske uppmuntra dem att delta i de diskussioner ”som redan pågår”.

Om vi nu verkligen vill bli Sveriges mest nyfikna, ödmjuka och öppna parti?