Monthly Archives: August 2011

Häromdagen var jag på en hearing

Som alla vet som läser den här bloggen har jag varit mycket kritisk till hur tillsättningen av borgarråd har gått till här i Stockholm. Det har jag inte varit ensam om, och diskussionen har varit livlig på en Facebook-grupp som heter ”Nominerings och Valförfarande i Stockholms Partidistrikt”. Det var vi som fick den här inbjudan:

 Hej!
Under våren så valdes Carin Jämtin av den socialdemokratiska extra partikongressen till partisekreterare. Efter Carins avgång som socialdemokratisk finansborgarrådskandidat och gruppledare vidtog en process för att utse en efterträdare. Många medlemmar har framfört synpunkter på hur den processen gick till och många har framfört idéer på hur sådana processer skall kunna bli bättre i framtiden.

Styrelsens ambition var att öka inflytandet för medlemmarna genom vidgat samråd utan att tappa tid i det viktiga oppositionsarbetet i Stockholm stadshus. Det går att ifrågasätta om styrelsen lyckades med denna ambition. Därför har Arbetarekommunens styrelse gett undertecknade i uppdrag att utvärdera borgarrådsvalprocessen.
I denna facebookgrupp har många på ett eller annat sätt uttryckt din åsikt kring processen och vi vill gärna att du delger den även direkt till oss.
Vi vill därför bjuda in dig till en hearing på Sveavägen 68 tisdag den 23 augusti kl 17-18.
Vi vill särskilt höra hur du upplevde processen och hur du tycker den kunde gjorts bättre och kan bli bättre nästa gång.

Välkommen
Teres Lindberg Dag Larsson Kristina Persdotter

Det tyckte jag var ett bra initiativ, så jag gick dit. Vi var inte många, jag antar att det berodde på att det var väldigt kort varsel, men också att det är så mycket lättare att delta i en diskussion hemifrån än att ta sig hela vägen till Sveavägen för en timmes diskussion, särskilt så här i sluttampen av sommaren. Intressant nog var nästan hela Granskningsutskottet där, de som ska granska om styrelsen sköter sig, och det tyckte jag var lovande.

Av de tre styrelsemedlemmarna (ja de är alla tre styrelsemedlemmar, och ska alltså utvärdera sitt eget arbete) som inbjöd till mötet var det två som var där. Dag Larsson kunde inte komma.

Det vi mest ville veta var hur styrelsen hade kommit fram till sitt beslut. Men det fick vi inte svar på.

Teres sa flera gånger att styrelsen inte hade en ”samlad uppfattning”, det var därför de gjorde den här utvärderingen. Betyder det att styrelsen inte visste vad den gjorde? Eller att styrelsen inte varit enig? Det sa i varje fall Kristina. Hon hade velat ha en öppen votering. Men samtidigt hade de ju varit eniga i sitt beslut?

Teres förklarade att det faktiskt hade varit två styrelser som kommit fram till beslutet, en som beslöt om tidsplanen och la ut den på hemsidan, och en som genomförde processen, eftersom det varit ett årsmöte (10 april) med val av ny styrelse i slutet av processen. Den första styrelsen trodde det skulle gå snabbt och lätt när de satte tidsramen, medan den nya styrelsen hade tyckt det var mer komplicerat. 

Ändå hade den nya styrelsen som verkade tycka frågan var mer komplicerad ställt sig bakom den gamla styrelsens förslag. Eftersom Teres faktiskt satt i den gamla styrelsen, och hade varit med i hela processen, hade det ju varit intressant att höra hur de resonerade när de kom fram till sitt förslag, men det fick vi alltså inte höra.

Sen sa hon att man hade tappat tid på grund av att man hade velat ha mer öppenhet, och alltså mer samråd. Hur det hänger ihop förstår jag inte; om något har det varit brist på öppenhet och samråd.

Till slut sa Teres något som verkligen förvånade mig. Hon sa att allt gått korrekt till för att ”det fanns ju bara en kandidat att föreslå, eftersom de andra hade hoppat av”. Tacka för det, de hade ju fått tydliga besked om att de inte var önskvärda. Så trots att majoriteten ville ha en annan kandidat hade allt gått korrekt till, och skulden låg hos dem som ”hoppade av”, och inte hos styrelsen. Det tyckte jag verkligen inte om.

För varför hade de hoppat av? Var det för att de plötsligt kommit på att de inte längre var intresserade? Eller var det för att styrelsen talat om för dem att de inte var önskvärda? Ja, inte vet jag. Jag kan bara gissa.

Jag kan gissa att de fick höra att de ”egentligen” inte hade majoriteten av medlemmarna med sig, även om det kunde se så ut. Det fanns ju det där med mellanled och sidoorganisationer, som säkert har en annan uppfattning än medlemmarna i allmänhet. Så om de ställde upp så skulle de ändå inte bli valda. Och om de blev valda skulle det bli med en så liten majoritet att de skulle få svårt att få stöd i sitt arbete.

Och styrelsen vet ju bäst hur väldigt kompetent och lämplig deras egen kandidat är. Så om de är besvärliga och ändå insisterar så kommer de inte ha styrelsens stöd, och underförstått kommer de få svårt att få något annat uppdrag i framtiden. För då är de ju inte lojala, och lojalitet är väldigt viktigt. Om de i stället är snälla flickor kommer de få något annat jobb som styrelsen har i bakfickan och en lysande framtid när de växt till sig.

Ja inte vet jag hur det gick till. Min gissning är så god som någon annans. Det skulle vara roligt att höra vad kandidaterna tyckte, och det kanske vi får, för styrelsemedlemmarna ska ha en hearing med dem också.

Sen halkade Teres in på det där med falanger. De där gamla historierna om motsättningarna i SSU som tydligen fortfarande plågar en del, och som gör dem livrädda för öppna konflikter och valutgångar med små marginaler. Där var vi flera som sa att det skiter vi faktiskt i, det är andra tider nu och vi är inte intresserade. Framför allt vill vi inte att man ska ta det som ursäkt för brist på öppenhet och demokrati.

Så hur slutade det?

Ja, inte fick vi några klara svar på våra frågor. Men kanske kommer våra synpunkter om mer öppenhet att komma med i rapporten. Vi tyckte att valberedningen öppet ska redovisa sina skäl. Kandidater som vill ha jobbet ska kandidera öppet, utan påtryckningar, och utan att känna sig misslyckade om de inte väljs. Och styrelsen ska inte vara valberedning, det verkade till och med Granskningsutskottet tycka.

Sen får vi se om det händer något. Om vi nu ska bli Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti, som kriskommissionen föreslagit och som Carin Jämtin lovat oss. Den nya styrelsen har ju i alla fall initierat den här utredningen, och deklarerat att den vill förbättra processen. Där har den nu ett stort ansvar.

Advertisements