Monthly Archives: April 2013

Om valberedningar

Jag blir så trött på vackra ord. Hur många utredningar har inte Socialdemokraterna tillsatt, med höga ambitioner, och hur lite har kommit ut ur dem.

Ta det där med valberedning.

Efter den senaste valberedningskatastrofen då en kandidat till partistyrelsen valdes och avsattes inom loppet av mindre än en vecka har nu Carin Jämtin tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta fram rutiner för valberedning: När det gäller valberedningsarbetet bör former för en mer öppen process tas fram. En tidigareläggning av valberedningsarbetet ska också diskuteras. Det borde gå att hitta en process där kandidater till viktiga beslutsorgan inom partiet blir brett kända betydligt tidigare än vad som nyligen varit fallet

Men hallå. Var inte det Organisationsutredningens uppgift, den som tillsattes för ett år sen, och som kom med förslag till åtgärder på den senaste partikongressen? Vi var ju ganska många som jobbade och skickade förslag och kommentarer till den utredningen.

Jag nappade särskilt på det här som stod i underlaget för utredningen:

Organisationens tillit till valberedningarna, och därmed valberedningarnas status, måste ökas. Det finns i dag en subkultur i organisationen som vill göra jobbet parallellt med valberedningarna och det blir ofta till en destruktiv kraft i en modern medlemsburen organisation.

Det är av yttersta vikt att valberedningarna har organisationens helhjärtade förtroende. För att uppnå detta bör det i samband med val av valberedning också fastställas direktiv för dess arbete. Dessutom bör valberedningarna vara noga med att informera om sitt arbete. Om det är allmänt känt hur processen ser ut och var man befinner sig i denna process ökar också tilliten. “

Så vad blev det av det? Ingenting vad jag kan se, bortsett från att man förlänger valberedningens mandatperiod till 4 år.  Och det är ju bra. Men i övrigt upprepar man mest delar av vad som stod i organisationskommitténs uppdrag:

Valberedningsprocesser måste präglas av öppenhet. Utgångspunkten bör vara att utveckla våra arbetsformer och se över hur vår interndemokrati fungerar så att öppenhet och inflytande, tydlighet och respekt för partivänner samspelar.”

Det låter väl bra. Men tänk om de hade varit mer konkreta, och föreslagit till exempel följande:

  1. Valberedningen informerar i god tid om att nomineringar ska ske, när och av vem. Nomineringar ska åtföljas av motivering.
  2. Kandidater kan nominera sig själva.
  3. Kandidater ska lämna en skriftlig motivering om vem man är och varför man ställer upp. Handlar det om omval ska man redogöra för hur man presterade den föregående perioden.
  4. Valberedningen kallar till öppen hearing där kandidaterna får presentera sig och svara på frågor.
  5. Valberedningen ska meddela sitt förslag minst 2 veckor före valet.
  6. Jävsregler ska tillämpas strikt.För föryngring:

    En ledamot får väljas max tre gånger till samma församling.

Beträffande öppenhet i processen skriver man så här:

Öppenhet ska dock inte tolkas som vi alltid ska bejaka medias behov av att ständigt rapportera om valberedningsprocesserna. Däremot ska vi vara tydliga med hur processen ska gå till och när enskilda medlemmar och olika partiorgan förväntas vara aktiva i den.”

Där fick vi som villa ha öppenhet, transparens och delaktighet smäll på fingrarna.

Också i Stockholm har det producerats vackra ord. I oktober 2010 lade Stockholms arbetarekommuns folkrörelsegrupp fram sin slutrapport. Här en del av deras slutsatser:

”En av våra tydligaste slutsatser är att socialdemokratin i Stockholm måste närmast revolutionera synen på informations- och beslutsflöden inom organisationen. Arbetsformerna runt olika demokratiska beslutsprocesser måste utvecklas. Användandet av sociala medier i både det organisatoriska och det politiska arbetet måste stärkas och prioriteras. Olika metoder att involvera medlemmar i politisk diskussion och beslutsfattande utvecklas. ”

Låter ju bra. Men inte har jag sett några förändringar. Man kan konstatera att vi inför val till distriktsstyrelse som ska ske om en vecka fortfarande inte vet vilka som nominerats och vilka valberedningen tänker föreslå.

Det enda som jag kan hitta som möjligen kan kopplas till valprocesser i den rapport om organisationsutveckling som styrelsens arbetsgrupp la fram i augusti 2012 finns under rubriken ”Öppna och tillgängliga demokratiska processer ”. Där står det att man ska: i) Skapa en idébank över hur andra AK arbetar och ii) Satsa på att få fler unga medlemmar engagerade. Inte mycket att hämta där, eller hur?

Så vackra ord, en utredning som sätts till, oftast med gamla partikamrater som vet hur det gått till men knappast ser de nya möjligheterna, och sen ett förslag med allmänna ordalag som inte förändrar något.

Just nu känns det som om det öppna, nyfikna och öppna parti som Carin Jämtin lovat oss är mycket långt borta.

Advertisements

Valberedningens kollaps

Nu är jag riktigt arg och besviken. Jag är besviken på att årets val på partikongressen har floppat ur igen, och det värsta är att jag inte riktigt vet vem jag ska vara besviken på, mycket därför att processen som vanligt har varit väldigt sluten för oss vanliga medlemmar.

I november förra året valde Förtroenderådet, det numera avskaffade, valberedning inför årets partikongress. Det var ingen särskilt öppen process. Man kan säga att det var partisekreteraren, Carin Jämtin, som föreslog, och förtroenderådet som följde order.

Ändå kändes det lite hoppfullt för oss som hoppades på delaktighet och öppenhet. Den nya ordföranden för valberedningen lovade att kandidater skulle kunna kandidera öppet, ”det är ju det som det hela ska leda till”, för lösningen är inte ”hemliga klubben”, och Carin lovade att: ”Valberedningens arbetssätt och metoder kommer att präglas av en öppen attityd och process där våra medlemmar och partidistrikt får en möjlighet att aktivt delta.” Vi fick beskedet att ”Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater“.

Och så blev det pannkaka i alla fall. Vad jag vet var det ingen som kandiderade öppet. Tvärtom var det åtminstone en kandidat som i klassisk stil sa sig inte ställa upp, för att dagen därpå pressas in i partistyrelsen, oklart hur och varför. Och hur gick de där moderna rekryteringsprocesserna till? Egentligen ingen aning.

I en öppen process hade det varit lämpligt att valberedningens förslag hade presenterats ett par veckor i förväg, så att kongressombuden hade kunnat tänka efter och förankra innan de gick till val. I stället var det som vanligt en massa korridorsnack och diskussioner under kongressens första dagar. Åtminstone en kandidat föreslogs bara några timmar innan det var dags att gå till val. Man ändrade de nya stadgarna bara för att kunna pressa in ytterligare en suppleant.

I valberedningen satt en representant från mitt distrikt. Vad jag vet kommunicerade hen bara med distriktsstyrelsen. Och vad de sa vet jag inte.Och hur våra kongressdelegater agerade vet jag inte heller.  Men som en kamrat uttryckte det när ombuden till den förra partikongressen skulle utses: ”Stockholm måste hålla ihop ifall vi önskar ha något verkligt inflytande i diskussionerna med de andra partidistrikten”. Ja hur då? Vad gjorde mina ombud under den här kongressen för att få en väl sammansatt partistyrelse och verkställande utskott? Betyder inflytande bara att få in sina egna kandidater, beroende på vilka som är styrelsens favoriter i dagsläget? Ingen aning. Men det var väl ingen som opponerade sig när man bestämde att ändra stadgarna för att pressa in den där extra suppleanten? Hur hade man pratat sig samman innan kongressen? Det skulle jag gärna vilja veta. Jag kan säga att jag inte är särskilt stolt över mitt distrikt just nu.

Det sorgliga är att det är människor som råkar illa ut i den här processen. Utan en öppen process, med tydliga kriterier, där kandidater får presentera sig i god tid, och får möjlighet att svara på frågor och vägas mot andra kandidater, minskar deras legitimitet. En öppen valprocess är det enda sättet att undvika sådana efterdyningar som vi ser efter det senaste valet på partikongressen. Dit verkar det vara långt.