Monthly Archives: April 2011

Jag har fått en del kritik

 av mitt senaste inlägg om borgarrådsvalet.

En kritik är förstås att nomineringar inte representerar alla medlemmar. Och ja, de har rätt. Det finns över 200 föreningar, små och stora, där en förening med 5 medlemmar har lika stor rösträtt (dvs ett ombud) i representantskapet som en förening med 49 medlemmar. En del föreningar har bara enstaka medlemmar som är aktiva och nominerar, andra inte. I större föreningar kan man ha olika åsikter och väljer av det skälet att inte nominera alls eller att nominera flera personer. För nya (och gamla) medlemmar kan det vara besvärande att hamna i en konflikt där ens förening nominerar någon man inte känner till eller inte vill ha.

Men i ett system som bygger på nomineringar är de trots allt en indikator på vad medlemmarna vill, och nomineringarna användes också som ett av skälen till styrelsens val: Hon har ett brett stöd i arbetarekommunen vilket också antalet nomineringar visar, som styrelsens ordförande Veronica Palm uttryckte det. Det har i en Facebook tråd hävdats att den föreslagna kandidaten fått flest nomineringar av flest tunga organisationer. Nu visade det sig att det inte stämde om man verkligen räknade efter, vilket faktiskt inte var så lätt. Det var en annan kandidat som hade flest nomineringar, av de största föreningarna.

Leif Mettävainio tog sig   tid att kommentera mitt blogginlägg. Han tycker det är bra att styrelsen går ut och talar om vem som är föreslagen. Där håller jag verkligen med. Så var det inte förra gången, så det här är ett framsteg. Samtidigt känns det störande att pressen tar upp styrelsens förslag som avgjort, när distriktets högsta beslutande organ faktiskt inte har gjort sitt val. Det viktigaste är att ombuden till representantskapet får möjlighet att ta ställning i tid. Som vanlig medlem fick jag tillgång till nomineringarna först flera dagar efter pressmeddelandet, när de las ut på Stockholms-sossarnas hemsida. Vad jag vet gäller detsamma för de flesta ombuden.

Andra hävdar att eftersom vi valt styrelsen så ska vi lita på att den vet bäst. Jag håller inte med, så länge jag inte förstår på vilka grunder styrelsen fattat sitt beslut. Om styrelsen vet bäst så har den alla chanser att förklara det för mig. Jag tycker för övrigt att det är tveksamt att styrelsen ska vara valberedning, och jag tycker att någon form av direktval är en bättre form för val i detta sammanhang. Jag hoppas på att den frågan kommer upp i den organisationsutredning som ska komma.

Några har hävdat att det här är krokodiltårar för att ”min” kandidat inte vann. Självklart har jag synpunkter och önskemål när det gäller enskilda kandidater, och deras möjlighet att leda oss till makten i nästa val, men det är den interna demokratin jag är intresserad av här, vilket jag också framförde i samband med valet av partiordförande . Det kunde ha varit en annan kandidat. Den här bloggen är min dagbok över hur jag som ny medlem upplever den interna demokratin i partiet, särskilt nu inför den nödvändiga organisationsutredning som Carin Jämtin har utlovat  och som ska göra partiet till det mest öppna nyfikna och ödmjuka parti som det är värt att vara.  

Slutligen återkommer flera till att det är dags nu att börja diskutera politiken och inte personer. Javisst, det är ju mycket roligare, och måste ske hela tiden, men så länge den interna demokratin inte fungerar så kan vi inte släppa den debatten. Det är en missuppfattning att processen är underordnad innehållet. Den som tycker att det är tröttsamt får gärna göra det som han/hon är bättre på, det finns många uppgifter i detta ännu så länge stora parti.

Men så länge som samma misstag upprepas har vi en uppgift att försöka förändra. Eller som Sara Gunnerud skriver: Folk är i allmänhet inte dumma. De märker ruskigt fort om besluten egentligen inte fattas i en öppen process, utan i praktiken tas i forum dit få har tillträde. Om vi vill att de nyfikna människor som tittar in ska stanna kvar, så måste det ske en förändring, så att de känner sig delaktiga. För det är väl nya medlemmar vi vill ha?

Jag citerar igen kriskommissionen: ”Att ta till vara lusten och rätten för medlemmar att påverka är en av partiets stora utmaningar och uppgifter. Med dagens teknik finns det inga gränser för hur detta kan gå till. Att tillämpa medlemsomröstning i högre utsträckning är ett av många sätt att öka organisationstilliten och stärka känslan av alla medlemmars lika värde. ”

Advertisements

Vem blev det?

Nu är nomineringarna till borgarråd i Stockholm klara. Vi var många som hoppades att Gabriella Granditsky Svenson skulle bli vårt nya oppositionsborgarråd, och det kändes som om vi hade vind i seglen.

Döm därför om min förvåning när distriktsstyrelsen meddelade att de föreslår Karin Wanngård som borgarråd. Stort uppslaget i tidningarna, gratulationer och lyckönskningar. Men vadå, det är väl representantskapet som beslutar? Och representantskapet är ju först på tisdag, 26 april? Hur kan man då betrakta det som avgjort? Och vad sa Gabriella? Jo hon har dragit sig tillbaka eftersom styrelsen föreslår Karin som första namn.

Jag känner inte skälen till att Gabriella drog tillbaka sin kandidatur, jag kan bara gissa. Det är klart, om styrelsen hellre vill ha någon annan så kanske det inte är så kul. Men alla vi som ville ha henne? Betydde våra röster ingenting? Vi som trodde att Gabriella var den som hade störst chans att vinna valet om fyra år. Vi som tyckte att hon stod för något nytt där unga vuxna i Stockholm kan känna igen sig.

I dagsläget är det styrelsen som fungerar som valberedning. Med  kort varsel fick vi chans att nominera vem vi ville ha som borgarråd. Att styrelsen sedan föreslog Karin Wanngård måste betyda att det var fler som hade nominerat henne? Men inte. Faktiskt tvärtom. Gabriella hade 50 nomineringar (varav 8 enskilda), Karin 34.

Kanske var det särskilt stora föreningar med flera ombud i representantskapet som nominerat  Karin? Inte det heller. De föreningar som nominerat Gabriella har sammanlagt 58 ombud, de som nominerat Karin har 31. Om man räknar på det antal medlemmar föreningarna representerar så blir skillnaderna ännu större: föreningarna som nominerat Gabriella har sammanlagt 2295 medlemmar, medan föreningarna som nominerat Karin har 780 medlemmar.

Så vad fick styrelsen att gå emot vad medlemmarna vill? Kunde de på något sätt ha information som vi inte känner till, och som gjorde att det var extra viktigt att Karin blev nominerad? Det borde vi väl i så fall få veta. Vad ska de säga till representantskapet på tisdag? Sorry, Gabriella (och andra nominerade) har dragit sig tillbaka, så det blir Karin. Varsågod och välj!

Det enda skäl jag kan tänka mig är att kommunfullmäktige har satt sig på tvären. Styrelsen ska samråda med kommunfullmäktige innan de fattar sitt beslut. Karin sitter i kommunfullmäktige, som fritidspolitiker. De kanske vill ha en av sina egna? Men det är i dagsläget alldeles fel tänkt. De som sitter i kommunfullmäktige i dag var med och förlorade valet. Det behövs nya krafter där, liksom det behövdes i partistyrelsen. Tänk om de sagt: så kul! Vi vill gärna ha någon med nya idéer, det behöver vi.

Jag känner mig lurad, på samma sätt som jag kände mig lurad i samband med valet till partiordförande. Och det är ingen rolig känsla. Självklart borde inte Karin drabbas av styrelsens klantighet, det är inte hennes fel, men vi var faktiskt fler som ville ha Gabriella.

Så frågan är, vad säger våra ombud i representantskapet på tisdag? Orkar de överhuvud taget gå dit? Eller rycker de upp sig och frågar vad styrelsen egentligen har för sig?

Andra som skrivit på samma tema: Sandro Wennberg,    Alexandra Einerstam , Johan Westerholm , Aftonbladets Ledarblogg


Sveriges mest öppna nyfikna och ödmjuka parti

I helgen har mitt distrikt representantskapsmöte. Det betyder att representanter från alla de dryga 200 sosseföreningarna i Stockholm samlas och bestämmer hur medlemmarna i distriktet ska arbeta det kommande året. Representanter i styrelse och andra organ ska väljas, motioner ska behandlas, styrelsen ska peka ut vägen. Det var därför med nyfikenhet jag började läsa styrelsens förslag till förnyelsestrategi . Jag hade ju nyligen läst  kriskommissionens  rapport där det fanns väldigt mycket intressant att hämta om hur vi ska bli Sveriges mest öppna nyfikna och ödmjuka parti.

Eftersom jag som nybliven medlem har hunnit fundera en del över hur partiet är organiserat och hur beslutsprocesserna ser ut så letade jag i dokumentet efter hur man har tänkt göra det lättare för medlemmarna att delta i besluten. I kriskommissionens rapport  finns det ju en massa fina förslag att diskutera. Jag hade i rapporten läst att:

”Det socialdemokratiska partiet är till vissa delar en sluten värld. I en sådan omgivning växer det till slut fram en partikultur som inte främjar öppenhet och transparens. Ska vi återvinna förtroendet måste förändringsresan präglas av öppenhet och nyfikenhet gentemot både medlemmar och medborgare, på alla nivåer av partiet.

En viktig del av värdet i medlemskapet ligger i den exklusiva rätten att få vara med och besluta om Socialdemokraternas politik och organisation. Att ta till vara lusten och rätten för medlemmar att påverka är en av partiets stora utmaningar och uppgifter. Med dagens teknik finns det inga gränser för hur detta kan gå till. Att tillämpa medlemsomröstning i högre utsträckning är ett av många sätt att öka organisationstilliten och stärka känslan av alla medlemmars lika värde. ”

Så hur har styrelsen tänkt att vi ska arbeta på distriktsnivå för att göra oss till Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti när det gäller organisation och medlemskap? Jag hittar ingenting. Inte ett ord om hur vi ska skapa förändring.

Men enskilda medlemmar och föreningar har tänkt. De har tänkt till ordentligt. En rad av intressanta förslag finns som motioner under sektion G, Organisation/Ideologi .

Allt detta har styrelsen fått på sitt bord. Och de har läst det. Och vill att representantskapet avslår alltihop, nästan. Ett förslag (motion G12) som är särskilt intressant är att i en valkrets på försök utveckla och utvärdera ett system för röstning på Internet i samband med nästa val. Det avslogs. Och vad var skälet? Det var för svårt och komplicerat. Det var för kort tid till nästa val. Fyra år var för kort tid. Så det var inte ens meningsfullt att försöka. Trots att det finns befintliga system att kopiera. Trots att vi har medlemmar som har stor kompetens i hur man bygger egna system, om det är vad man vill. Trots att vi har jurister som gärna tittar på vad det finns för juridiska komplikationer, och hur man åtgärdar dem. Tänk om Stockholm kunde gå före och göra något som hela landet skulle ha nytta av. Eller är tanken att vi ska fortsätta på samma sätt som vi alltid gjort? Bortsett från att förändra valsedlarna så vi inte förväxlas med Sverigedemokraterna. De motionerna (G10 och G11) tillstyrks faktiskt.

Ett annat förslag (G16) är att göra distriktets styrelseprotokoll tillgängliga så att vi vet vad styrelsen pratar om på sina möten och vad de eventuellt bestämde. Det avråder styrelsen på det bestämdaste från eftersom det ”vore direkt skadligt för Socialdemokraterna som parti” då det i protokollen förekommer referat av valstrategier och eftersom frågor som rör enskilda personer inte ska få spridning.

Men man behöver inte föra allt till protokollet. Man behöver inte ge alla detaljer. Om jag tycker en person är en skitstövel behöver jag inte säga det med namn i protokollet. Har jag kommit på en fiffig valtaktisk grej så behöver jag inte skriva vad den går ut på. Jag kan skriva i protokollet: ”En fiffig valtaktisk grej diskuterades, och beslöts att den skulle tillämpas i kommande val”. Då får vi i alla fall en uppfattning om vad som diskuteras på de där mötena.

Jag har själv varit nyfiken på styrelseprotokollen, mest för att som nybliven medlem få en uppfattning om styrelsens arbete, och i tro att de där protokollen fanns tillgängliga nånstans skrev jag till kansliet och frågade.

Svaret blev: ”Du har via vår info-adress ställt en fråga angående publicering av protokoll. Svaret är att partidistriktets styrelseprotokoll inte är offentliga, då de (enligt partiets stadgar) är hemligstämplade i 20 år.”

Jag:  ”Hej och tack för ditt svar. Jag har läst partiets stadgar och hittar inget om hemligstämpling. Var står det? Har jag missat något?”

Svar: ”Hej igen! När jag undersökt saken närmare, visar det sig att det inte finns reglerat i stadgarna. Det är Verkställande Utskottet som har fattat beslutet om arkiveringsreglerna. Enligt detta beslut finns handlingarna tillgängliga hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek efter 20 år.”

Jag: ”Tack för svaret. Det förklarar att jag inte hittade något på hemsidan. Hur hittar jag protokollet på Verkställande Utskottets beslut om arkiveringsreglerna?”

Svar: ”Hej! Verkställande utskottets protokoll följer givetvis samma regler som resten av partiets!”

Så beslutet att styrelseprotokollen skulle vara hemligstämplade i 20 år hade fattats på ett styrelsemöte vars protokoll var hemligstämplat i 20 år. Det är öppenhet och transparens.

Ett annat intressant förslag (motion G25) om representantskapets arbetsformer handlar bland annat om behovet av att motionerna läggs ut tidigt, så att representanterna ska kunna diskutera med varandra och förbereda sig inför årsmötet. I nuläget ska motionerna vara inne senast 1 december året före men ska vara ombuden tillhanda först en vecka innan årsmötet (och då kommer de med styrelsens förslag till åtgärd), vilket ju knappast ger utrymme för förberedelse. Motionen mottas visserligen positivt av styrelsen, men man anser att motionen är för detaljerad och att det är frågor som ”bör hanteras av arbetarekommunens expedition och styrelse med ett visst handlingsutrymme”.

En väldigt enkel idé vore ju en Facebook-grupp, där ombuden skulle kunna snacka med varann före mötena. Men det går väl inte, vi får ju av någon anledning inte veta vilka de är, eller vad de har för adresser. Det verkar vara superhemligt.

Längre än så här har jag inte kommit i min begrundan över styrelsens framtidsvision. Jag hoppas att diskussionerna på representantskapet leder till att några av motionerna ändå accepteras eller leder till fortsatt utredning. Ett positivt faktum att följa upp är att styrelsen – som svar på två av de avslagna motionerna (G01 och G02) – föreslår att ”initiera en översyn av partiets hela nomineringsarbete som presenteras för arbetarekommunens representantskap i god tid innan nästa val och nomineringsprocess startar”. Det var kanske  det jag saknade i förnyelsestrategin. Frågan är hur den översynen ska gå till: vem som ska göra det, och hur uppdraget ska se ut. Det kanske man kan diskutera? Förutom alla de andra viktiga frågorna som kriskommisionen tar upp.

Andra som skriver om helgens representantskap: Alexandra Einerstam, Annika Högberg , Martin Moberg, Peter Högberg


Hur man väljer borgarråd

I går kväll var jag på mitt andra föreningsmöte. Det var liksom förra gången väldigt trevligt, och vi hade stora planer på hur vi skulle arbeta de kommande åren.

Några av oss hade innan vi gått till mötet hunnit läsa medlemsbrevet från distriktet, och noterat att vi hade chansen att nominera en ersättare som oppositionsborgarråd efter Carin Jämtin. Vi hade också noterat att det var bråttom: ”Nomineringar sänds till nomineringar@stockholm.socialdemokraterna.se senast den 8 april kl 18.00”, om en vecka alltså.

I brevet stod att ”i meddelandet ska finnas: Namn och medlemsnummer eller personnummer på den nominerade, Vilken förening som nominerar. Kontaktperson i föreningen”, samt att ”nomineringen måste vara undertecknad med föreningens namn och kontaktperson inkl telefonnummer.”

Det var alltså föreningarna som skulle nominera. Hur skulle vi hinna? Vilken tur att vi hade medlemsmöte. Vi beslöt att styrelsen omgående skulle skriva till medlemmarna och inhämta förslag, och sedan sända förslagen på de mest nominerade vidare till distriktet.

När jag kom hem tittade jag lite närmare på brevet och hittade en länk till en tidplan för nominering av nytt borgarråd i händelse att Carin Jämtin väljs till partisekreterare. Redan fredagen 18 mars skickades tidplanen ut, till vem framgår inte. Vi fick den i varje fall först i går.

Vad jag dock upptäckte var att det i länken fanns en hänvisning till distriktets stadgar där det framgår att ”borgarråd utses av representantskapet, på förslag av styrelsen, som alltså utgör valberedning. Detta efter att föreningar och medlemmar har fått möjlighet att nominera samt samråd med kf-gruppen har skett.” Det verkar stämma med distriktets stadgar, där det står att ”partimedlemmar, anslutna organisationer samt arbetarekommunens fackliga utskott sänder förslag på kandidater till arbetarekommunens styrelse”. Det betyder alltså att enskilda medlemmar kan nominera.

Det missade vi på föreningsmötet i går. Vi hade bara läst instruktionerna, nämligen att det var föreningarna som skulle nominera, och att nomineringen måste vara undertecknad med föreningens namn. Varför det står så kan man ju undra, när det enligt stadgarna är möjligt för enskilda personer att nominera.

Eftersom jag vill se Gabriella Granditsky Svenson som borgarråd skrev jag omgående till henne och bad om hennes medlemsnummer alternativt personnummer vilket förutom hennes namn behövdes för att nominera henne. Sen skrev jag till den angivna adressen och nominerade henne.

Så mitt förslag till dig som vill se Gabriella som borgarråd är att dels försöka påverka styrelsen i din förening (jag tror den nomineringen väger tyngre än nominering av en enskild medlem), dels nominera henne som enskild medlem. Hennes medlemsnummer kommer att läggas ut på Facebooksidan ”Vi som vill ha Gabriella som borgarråd” i början av nästa vecka.

 Sen tycker jag våra representanter i ”representantskapet” när det väl kommer till att välja, ställer frågan varför det var så väldigt bråttom, så bråttom att enskilda föreningar knappt skulle ha tid att förbereda nomineringen på ett riktigt sätt.

Fler kommentarer i samma ämne finns r och här och här