Tag Archives: kongressval

Valberedningens kollaps

Nu är jag riktigt arg och besviken. Jag är besviken på att årets val på partikongressen har floppat ur igen, och det värsta är att jag inte riktigt vet vem jag ska vara besviken på, mycket därför att processen som vanligt har varit väldigt sluten för oss vanliga medlemmar.

I november förra året valde Förtroenderådet, det numera avskaffade, valberedning inför årets partikongress. Det var ingen särskilt öppen process. Man kan säga att det var partisekreteraren, Carin Jämtin, som föreslog, och förtroenderådet som följde order.

Ändå kändes det lite hoppfullt för oss som hoppades på delaktighet och öppenhet. Den nya ordföranden för valberedningen lovade att kandidater skulle kunna kandidera öppet, ”det är ju det som det hela ska leda till”, för lösningen är inte ”hemliga klubben”, och Carin lovade att: ”Valberedningens arbetssätt och metoder kommer att präglas av en öppen attityd och process där våra medlemmar och partidistrikt får en möjlighet att aktivt delta.” Vi fick beskedet att ”Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater“.

Och så blev det pannkaka i alla fall. Vad jag vet var det ingen som kandiderade öppet. Tvärtom var det åtminstone en kandidat som i klassisk stil sa sig inte ställa upp, för att dagen därpå pressas in i partistyrelsen, oklart hur och varför. Och hur gick de där moderna rekryteringsprocesserna till? Egentligen ingen aning.

I en öppen process hade det varit lämpligt att valberedningens förslag hade presenterats ett par veckor i förväg, så att kongressombuden hade kunnat tänka efter och förankra innan de gick till val. I stället var det som vanligt en massa korridorsnack och diskussioner under kongressens första dagar. Åtminstone en kandidat föreslogs bara några timmar innan det var dags att gå till val. Man ändrade de nya stadgarna bara för att kunna pressa in ytterligare en suppleant.

I valberedningen satt en representant från mitt distrikt. Vad jag vet kommunicerade hen bara med distriktsstyrelsen. Och vad de sa vet jag inte.Och hur våra kongressdelegater agerade vet jag inte heller.  Men som en kamrat uttryckte det när ombuden till den förra partikongressen skulle utses: ”Stockholm måste hålla ihop ifall vi önskar ha något verkligt inflytande i diskussionerna med de andra partidistrikten”. Ja hur då? Vad gjorde mina ombud under den här kongressen för att få en väl sammansatt partistyrelse och verkställande utskott? Betyder inflytande bara att få in sina egna kandidater, beroende på vilka som är styrelsens favoriter i dagsläget? Ingen aning. Men det var väl ingen som opponerade sig när man bestämde att ändra stadgarna för att pressa in den där extra suppleanten? Hur hade man pratat sig samman innan kongressen? Det skulle jag gärna vilja veta. Jag kan säga att jag inte är särskilt stolt över mitt distrikt just nu.

Det sorgliga är att det är människor som råkar illa ut i den här processen. Utan en öppen process, med tydliga kriterier, där kandidater får presentera sig i god tid, och får möjlighet att svara på frågor och vägas mot andra kandidater, minskar deras legitimitet. En öppen valprocess är det enda sättet att undvika sådana efterdyningar som vi ser efter det senaste valet på partikongressen. Dit verkar det vara långt.

Advertisements

Blir det en öppen valprocess den här gången?

I dag sammanträdde Socialdemokraternas Förtroenderåd, ”denna demokratins blindtarm”, som Johanna Graf kallade det. Jag har lyssnat på radion och följt twitterflödet, och det verkar ha varit väldigt trevligt och Stefan Löfvén har sagt en massa bra saker. Det känns väldigt positivt, och jag förstår att de som var där gick därifrån väldigt upplyfta och hoppfulla inför valet 2014.

Men sen undrar jag om det där med valberedningen. För hela poängen med förtroenderådets möte var väl att de skulle utse en valberedning. Som Carin Jämtin skrev i ett brev till oss alla: “På Förtroenderådet om en vecka, den 23:e november, kommer en ny valberedning att utses av ombuden. Valberedningens uppdrag är att, inför partikongressen i Göteborg, förbereda val av partistyrelse, verkställande utskott, programkommission, revisorer och övriga val till utskott.”

För att hjälpa förtroenderådet föreslog Carin i enlighet med stadgarna vilka som ska ingå i valberedningen. Är det någon som tror annat än att förtroenderådet gick på hennes förslag?

Carins förslag byggde i sin tur på förslag från partidistrikten. Och eftersom partistyrelsen och VU består av ledamöter (de flesta ordförande) i distriktsstyrelserna, så var det väl i princip partistyrelsen och VU själva som föreslog namnen till valberedningen.

Jag känner ingen i den nya valberedningen, även om två kommer från mitt distrikt, Stockholm, men jag förstår av twitterflödet att många är nöjda med ordföranden, Berit Högman. Och hon låter väldigt klok när jag lyssnar på henne på radion och man frågar henne om rekryteringsprocessen, och hon bekräftar att flera kandidater ska kunna kandidera öppet, ”det är ju det som det hela ska leda till”, för lösningen är inte ”hemliga klubben”.

Fast det verkar som om man har lite olika uppfattningar i partiet om hur det ska gå till. När jag hör ordföranden i mitt distrikt intervjuas måste jag erkänna att jag inte riktigt förstår.  Det verkar som om hon tycker att vi ska ha en öppen process, men ändå inte: ”öppenhet inåt i partiorganisationen med hundratusen medlemmar är något annat än öppenhet utåt”. Hur ska en rekryteringsprocess i ett parti med hundratusen medlemmar kunna vara öppet inåt utan att alla andra får veta vad som händer? Särskilt som hon säger att det är en process som måste få ta sin tid?

Men Carin lovar oss ju också i sitt brev att: ”Valberedningens arbetssätt och metoder kommer att präglas av en öppen attityd och process där våra medlemmar och partidistrikt får en möjlighet att aktivt delta. Den valberedning som väljs arbetar självständigt.”

Så det ska verkligen bli intressant att se hur det kommer att gå. Blir det några som kandiderar öppet till partistyrelse och verkställande utskott?  Hur kommer valberedningen att lyssna på medlemmarna? Och hur kommer deras urvalskriterier att bli? Blir det som partiledningen skrev i DN i morse: ”Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater“.

Resultatet får vi se på nästa partikongress. Jag hoppas att det går bättre än förra gången, och att vi med det kommer några steg närmre att bli Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti, som Carin Jämtin har lovat oss.


Jag tänker inte rösta på någon som varit på 15 kongresser tidigare

Snart kan vi rösta på ombud till kongressen 2013. Förra gången det var dags för val av kongressombud skrev jag en hel del om det på den här bloggen. Jag var till och med så ambitiös att jag skrev till var och en av kandidaterna och frågade om deras åsikt. Det tänker jag inte göra den här gången. Då handlade det om en enda fråga, partiledarvalet (då Håkan Juholt valdes), och det var lätt att fråga de enskilda kandidaterna vem de tänkte rösta på. Att sen hela det valet var helt meningslöst eftersom beslutet fattades någon annanstans är en annan fråga.

Den här gången är det en vanlig kongress där partiets inriktning i många frågor ska avhandlas och beslutas.

Jag tänker inte rösta på kandidater som har (nej till) vinst i välfärden som enda fråga. Jag litar på att man kommer att hitta en bra lösning där. Jag tänker rösta på personer som har en genomtänkt syn på frågor som klimat, hållbar tillväxt, jobb, jämställdhet, strukturell diskriminering, och hur vi vinner valet på de frågorna.  Jag tittar också efter förnyare när det gäller interndemokratin, där det senaste kongressvalet (och borgarrådsvalet) visade på stora brister. Åldern spelar ingen roll, det är tänket som är det viktiga, men jag tänker inte rösta på någon som har varit på 15 kongresser tidigare. Det är dags för förnyelse.

Hur hittar jag då dem? Jämfört med förra gången är det mycket lättare att läsa sig till vad kandidaterna vill på Stockholms Socialdemokraters hemsida. Jag röstar självklart inte på kandidater som inte presenterar sig. Men hemsidan säger inte allt. Jag har lärt känna medlemmar i min förening och områdesorganisation, och sett hur man agerat på representantskapet. Jag läser bloggar och twitter, och inte minst de FB-grupper som bildats under de senaste åren, Jag är särskilt glad över Södersossarnas FB-sida, och de andra FB-grupperna som framför allt Lena Dahlström fått igång. Några kandidater kanske får ett brev från mig i någon särskild fråga. Då är det ju bra om det finns kontaktuppgifter, som en epost- eller FB-adress.

Om vi alla anstränger oss så kanske vi får en kongress som svarar upp mot löftet om att vi ska bli Sveriges mest nyfikna, ödmjuka och öppna parti, som Carin Jämtin har lovat oss.