Om valberedningar

Jag blir så trött på vackra ord. Hur många utredningar har inte Socialdemokraterna tillsatt, med höga ambitioner, och hur lite har kommit ut ur dem.

Ta det där med valberedning.

Efter den senaste valberedningskatastrofen då en kandidat till partistyrelsen valdes och avsattes inom loppet av mindre än en vecka har nu Carin Jämtin tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta fram rutiner för valberedning: När det gäller valberedningsarbetet bör former för en mer öppen process tas fram. En tidigareläggning av valberedningsarbetet ska också diskuteras. Det borde gå att hitta en process där kandidater till viktiga beslutsorgan inom partiet blir brett kända betydligt tidigare än vad som nyligen varit fallet

Men hallå. Var inte det Organisationsutredningens uppgift, den som tillsattes för ett år sen, och som kom med förslag till åtgärder på den senaste partikongressen? Vi var ju ganska många som jobbade och skickade förslag och kommentarer till den utredningen.

Jag nappade särskilt på det här som stod i underlaget för utredningen:

Organisationens tillit till valberedningarna, och därmed valberedningarnas status, måste ökas. Det finns i dag en subkultur i organisationen som vill göra jobbet parallellt med valberedningarna och det blir ofta till en destruktiv kraft i en modern medlemsburen organisation.

Det är av yttersta vikt att valberedningarna har organisationens helhjärtade förtroende. För att uppnå detta bör det i samband med val av valberedning också fastställas direktiv för dess arbete. Dessutom bör valberedningarna vara noga med att informera om sitt arbete. Om det är allmänt känt hur processen ser ut och var man befinner sig i denna process ökar också tilliten. “

Så vad blev det av det? Ingenting vad jag kan se, bortsett från att man förlänger valberedningens mandatperiod till 4 år.  Och det är ju bra. Men i övrigt upprepar man mest delar av vad som stod i organisationskommitténs uppdrag:

Valberedningsprocesser måste präglas av öppenhet. Utgångspunkten bör vara att utveckla våra arbetsformer och se över hur vår interndemokrati fungerar så att öppenhet och inflytande, tydlighet och respekt för partivänner samspelar.”

Det låter väl bra. Men tänk om de hade varit mer konkreta, och föreslagit till exempel följande:

  1. Valberedningen informerar i god tid om att nomineringar ska ske, när och av vem. Nomineringar ska åtföljas av motivering.
  2. Kandidater kan nominera sig själva.
  3. Kandidater ska lämna en skriftlig motivering om vem man är och varför man ställer upp. Handlar det om omval ska man redogöra för hur man presterade den föregående perioden.
  4. Valberedningen kallar till öppen hearing där kandidaterna får presentera sig och svara på frågor.
  5. Valberedningen ska meddela sitt förslag minst 2 veckor före valet.
  6. Jävsregler ska tillämpas strikt.För föryngring:

    En ledamot får väljas max tre gånger till samma församling.

Beträffande öppenhet i processen skriver man så här:

Öppenhet ska dock inte tolkas som vi alltid ska bejaka medias behov av att ständigt rapportera om valberedningsprocesserna. Däremot ska vi vara tydliga med hur processen ska gå till och när enskilda medlemmar och olika partiorgan förväntas vara aktiva i den.”

Där fick vi som villa ha öppenhet, transparens och delaktighet smäll på fingrarna.

Också i Stockholm har det producerats vackra ord. I oktober 2010 lade Stockholms arbetarekommuns folkrörelsegrupp fram sin slutrapport. Här en del av deras slutsatser:

”En av våra tydligaste slutsatser är att socialdemokratin i Stockholm måste närmast revolutionera synen på informations- och beslutsflöden inom organisationen. Arbetsformerna runt olika demokratiska beslutsprocesser måste utvecklas. Användandet av sociala medier i både det organisatoriska och det politiska arbetet måste stärkas och prioriteras. Olika metoder att involvera medlemmar i politisk diskussion och beslutsfattande utvecklas. ”

Låter ju bra. Men inte har jag sett några förändringar. Man kan konstatera att vi inför val till distriktsstyrelse som ska ske om en vecka fortfarande inte vet vilka som nominerats och vilka valberedningen tänker föreslå.

Det enda som jag kan hitta som möjligen kan kopplas till valprocesser i den rapport om organisationsutveckling som styrelsens arbetsgrupp la fram i augusti 2012 finns under rubriken ”Öppna och tillgängliga demokratiska processer ”. Där står det att man ska: i) Skapa en idébank över hur andra AK arbetar och ii) Satsa på att få fler unga medlemmar engagerade. Inte mycket att hämta där, eller hur?

Så vackra ord, en utredning som sätts till, oftast med gamla partikamrater som vet hur det gått till men knappast ser de nya möjligheterna, och sen ett förslag med allmänna ordalag som inte förändrar något.

Just nu känns det som om det öppna, nyfikna och öppna parti som Carin Jämtin lovat oss är mycket långt borta.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: