Valberedningens kollaps

Nu är jag riktigt arg och besviken. Jag är besviken på att årets val på partikongressen har floppat ur igen, och det värsta är att jag inte riktigt vet vem jag ska vara besviken på, mycket därför att processen som vanligt har varit väldigt sluten för oss vanliga medlemmar.

I november förra året valde Förtroenderådet, det numera avskaffade, valberedning inför årets partikongress. Det var ingen särskilt öppen process. Man kan säga att det var partisekreteraren, Carin Jämtin, som föreslog, och förtroenderådet som följde order.

Ändå kändes det lite hoppfullt för oss som hoppades på delaktighet och öppenhet. Den nya ordföranden för valberedningen lovade att kandidater skulle kunna kandidera öppet, ”det är ju det som det hela ska leda till”, för lösningen är inte ”hemliga klubben”, och Carin lovade att: ”Valberedningens arbetssätt och metoder kommer att präglas av en öppen attityd och process där våra medlemmar och partidistrikt får en möjlighet att aktivt delta.” Vi fick beskedet att ”Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater“.

Och så blev det pannkaka i alla fall. Vad jag vet var det ingen som kandiderade öppet. Tvärtom var det åtminstone en kandidat som i klassisk stil sa sig inte ställa upp, för att dagen därpå pressas in i partistyrelsen, oklart hur och varför. Och hur gick de där moderna rekryteringsprocesserna till? Egentligen ingen aning.

I en öppen process hade det varit lämpligt att valberedningens förslag hade presenterats ett par veckor i förväg, så att kongressombuden hade kunnat tänka efter och förankra innan de gick till val. I stället var det som vanligt en massa korridorsnack och diskussioner under kongressens första dagar. Åtminstone en kandidat föreslogs bara några timmar innan det var dags att gå till val. Man ändrade de nya stadgarna bara för att kunna pressa in ytterligare en suppleant.

I valberedningen satt en representant från mitt distrikt. Vad jag vet kommunicerade hen bara med distriktsstyrelsen. Och vad de sa vet jag inte.Och hur våra kongressdelegater agerade vet jag inte heller.  Men som en kamrat uttryckte det när ombuden till den förra partikongressen skulle utses: ”Stockholm måste hålla ihop ifall vi önskar ha något verkligt inflytande i diskussionerna med de andra partidistrikten”. Ja hur då? Vad gjorde mina ombud under den här kongressen för att få en väl sammansatt partistyrelse och verkställande utskott? Betyder inflytande bara att få in sina egna kandidater, beroende på vilka som är styrelsens favoriter i dagsläget? Ingen aning. Men det var väl ingen som opponerade sig när man bestämde att ändra stadgarna för att pressa in den där extra suppleanten? Hur hade man pratat sig samman innan kongressen? Det skulle jag gärna vilja veta. Jag kan säga att jag inte är särskilt stolt över mitt distrikt just nu.

Det sorgliga är att det är människor som råkar illa ut i den här processen. Utan en öppen process, med tydliga kriterier, där kandidater får presentera sig i god tid, och får möjlighet att svara på frågor och vägas mot andra kandidater, minskar deras legitimitet. En öppen valprocess är det enda sättet att undvika sådana efterdyningar som vi ser efter det senaste valet på partikongressen. Dit verkar det vara långt.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: