Ibland undrar jag vad riksdagsmännen gör på dagarna

När socialdemokraterna satt vid makten fanns det en finansminister och ett antal ministrar för de olika politikområdena. Och till sin hjälp hade de hela regeringskansliet, med statssekreterare och politiska sekreterare och allt vad det heter. Då hade riksdagsledamöterna antagligen mindre att göra.  Och det betydde inte så mycket vad de sa, för det var statsministern och de övriga ministrarna som uttalade sig.

Nu är det ett annat läge, och det ställer stora krav på våra riksdagsledamöter. Det är enskilda socialdemokratiska riksdagsledamöter som är partiets talesmän för enskilda politikområden, och som deltar i besluten i de olika utskotten.

En gång om året gör de en skuggbudget (eller två gånger om vi räknar med vårbudgeten). Där kan partiet visa hur man skulle använda pengarna om man satt vid makten; det återspeglar alltså hur vi skulle föra vår politik med de ekonomiska medel som finns tillgängliga.  Ansvariga för skuggbudgeten är talespersonerna för de olika politikområdena. Budgeten ska visserligen slutligen utarbetas och godkännas av partiledningen (och det såg vi ju nu senast hur det gick), men när det kommer till enskilda politikområden så har talespersonerna ett stort ansvar. En del tar väldigt allvarligt på det uppdraget. Som en talesperson uttryckte det: ” jag är ansvarig för många miljarder i budgeten”. Jag fick en känsla av att han trodde att han fortfarande satt vid makten. Men så är det inte.

På något sätt verkar det fortfarande som om våra riksdagsmän är ovana vid situationen. De skriver motioner som de alltid har gjort. Ibland stämmer motionerna inte med vad andra riksdagsmän säger i de olika utskotten, ibland stämmer inte besluten i utskotten med partiets officiella politik. Framför allt verkar det de gör dåligt förankrat i partistyrelsen och verkställande utskottet.

I oktober skrev jag till vår utrikespolitiske talesperson, Kenneth G. Forslund, och frågade hur det kom sig att vi i vår skuggbudget har med samma groteska skuldavskrivningar som biståndsministern tidigare beslutat om och som minskar biståndsbudgeten med en miljard, samtidigt som 13 socialdemokratiska riksdagsledamöter just motionerat om att så ska vi socialdemokrater inte göra.

Det tog lång tid, och upprepade påstötningar för att få svar. Ändå fick jag inget direkt svar på den viktigaste frågan, varför skuggbudgeten, som enligt Kenneth Forslund är ”partiets officiella politik” fortfarande innehöll de höga skuldavskrivningarna, som vi kritiserat upprepade gånger, senast i de 13 ledamöternas enskilda motion (där det enlig Kenneth Forslund ”finns en aning större frihet att driva något som ligger i linje med partiets politik men kanske inte är exakt partilinjen”).

Så vad är partilinjen? Ska vi ha skuldavskrivningarna? Betyder hans svar att vi inte har någon officiell politik, trots att vi upprepade gånger kritiserat regeringen i samma fråga?  Eller är verkligen de höga skuldavskrivningarna partiets officiella politik?

Ett annat färskt exempel är Sven-Erik Österberg, ledamot i konstitutionsutskottet. Han röstade alltså i konstitutionsutskottet för att inte stödja kravet på en lag om öppen redovisning av partibidrag. Detta på tvärs med partiets officiella politik, och utan att det förankrats vare sig i partistyrelse eller verkställande utskott. Undrar hur väl förankrat det var i riksdagsgruppen?

Så jag undrar vad våra riksdagsmän gör på dagarna? Talar de inte med varandra? Kollar de inte upp partiets officiella politik? Förankrar de inte med partistyrelsen när de gör utspel? Jag vill veta. För våra riksdagsledamöter är våra främsta representanter. De är den resurs vi har att föra fram vår politik.

Bloggat om partibidragen: Peter Johansson,   x 2  Jonas Morian,  Helena Ericson,  Peter Högberg,   Annika Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm  x2

Media: AbAB2 , ExpExp2Exp3Exp4DNDN2DN3SvDSvD2SvD3SVTSRGPGP2GP3.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

2 responses to “Ibland undrar jag vad riksdagsmännen gör på dagarna

  • B.

    Tack för beskrivningen! Då har alltså NPM New Public Management smugit sig ända in i partiets ledning. En metod inom NPM är att förlägga budgetarbete allt längre ut i organisationer och verksamheter. Några nyliberala tokstollar trodde att detta skulle motivera och effektivisera medarbetarna. Mamma till NPM var M. Thatcher. Att vi behöver en organisationsförändring inte minst centralt blir alltmer uppenbart för mig.

    Jag brukar inte ropa efter konsulter, men nu brinner det i knutarna. Skaffa en konsult som förmår analysera verksamheten. Vi kan inte vänta på att man på Sthlms universitet Företagsekonomiska institutionen hinner forska fram nya styrmodeller, men vi kan låta dem studera vårt förfall och snarast möjligt gå tillbaka till de metoder vi använde innan vi lät oss påverkas/hjärntvättas av M. Thatcher och andra nyliberaler.

  • Vad är väl en miljard? « Sosseväljaren

    […] slut fick jag ett långt brev , men fortfarande utan svar på den viktigaste frågan. Jag fortsatte skriva, också till […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: