Häromdagen var jag på en hearing

Som alla vet som läser den här bloggen har jag varit mycket kritisk till hur tillsättningen av borgarråd har gått till här i Stockholm. Det har jag inte varit ensam om, och diskussionen har varit livlig på en Facebook-grupp som heter ”Nominerings och Valförfarande i Stockholms Partidistrikt”. Det var vi som fick den här inbjudan:

 Hej!
Under våren så valdes Carin Jämtin av den socialdemokratiska extra partikongressen till partisekreterare. Efter Carins avgång som socialdemokratisk finansborgarrådskandidat och gruppledare vidtog en process för att utse en efterträdare. Många medlemmar har framfört synpunkter på hur den processen gick till och många har framfört idéer på hur sådana processer skall kunna bli bättre i framtiden.

Styrelsens ambition var att öka inflytandet för medlemmarna genom vidgat samråd utan att tappa tid i det viktiga oppositionsarbetet i Stockholm stadshus. Det går att ifrågasätta om styrelsen lyckades med denna ambition. Därför har Arbetarekommunens styrelse gett undertecknade i uppdrag att utvärdera borgarrådsvalprocessen.
I denna facebookgrupp har många på ett eller annat sätt uttryckt din åsikt kring processen och vi vill gärna att du delger den även direkt till oss.
Vi vill därför bjuda in dig till en hearing på Sveavägen 68 tisdag den 23 augusti kl 17-18.
Vi vill särskilt höra hur du upplevde processen och hur du tycker den kunde gjorts bättre och kan bli bättre nästa gång.

Välkommen
Teres Lindberg Dag Larsson Kristina Persdotter

Det tyckte jag var ett bra initiativ, så jag gick dit. Vi var inte många, jag antar att det berodde på att det var väldigt kort varsel, men också att det är så mycket lättare att delta i en diskussion hemifrån än att ta sig hela vägen till Sveavägen för en timmes diskussion, särskilt så här i sluttampen av sommaren. Intressant nog var nästan hela Granskningsutskottet där, de som ska granska om styrelsen sköter sig, och det tyckte jag var lovande.

Av de tre styrelsemedlemmarna (ja de är alla tre styrelsemedlemmar, och ska alltså utvärdera sitt eget arbete) som inbjöd till mötet var det två som var där. Dag Larsson kunde inte komma.

Det vi mest ville veta var hur styrelsen hade kommit fram till sitt beslut. Men det fick vi inte svar på.

Teres sa flera gånger att styrelsen inte hade en ”samlad uppfattning”, det var därför de gjorde den här utvärderingen. Betyder det att styrelsen inte visste vad den gjorde? Eller att styrelsen inte varit enig? Det sa i varje fall Kristina. Hon hade velat ha en öppen votering. Men samtidigt hade de ju varit eniga i sitt beslut?

Teres förklarade att det faktiskt hade varit två styrelser som kommit fram till beslutet, en som beslöt om tidsplanen och la ut den på hemsidan, och en som genomförde processen, eftersom det varit ett årsmöte (10 april) med val av ny styrelse i slutet av processen. Den första styrelsen trodde det skulle gå snabbt och lätt när de satte tidsramen, medan den nya styrelsen hade tyckt det var mer komplicerat. 

Ändå hade den nya styrelsen som verkade tycka frågan var mer komplicerad ställt sig bakom den gamla styrelsens förslag. Eftersom Teres faktiskt satt i den gamla styrelsen, och hade varit med i hela processen, hade det ju varit intressant att höra hur de resonerade när de kom fram till sitt förslag, men det fick vi alltså inte höra.

Sen sa hon att man hade tappat tid på grund av att man hade velat ha mer öppenhet, och alltså mer samråd. Hur det hänger ihop förstår jag inte; om något har det varit brist på öppenhet och samråd.

Till slut sa Teres något som verkligen förvånade mig. Hon sa att allt gått korrekt till för att ”det fanns ju bara en kandidat att föreslå, eftersom de andra hade hoppat av”. Tacka för det, de hade ju fått tydliga besked om att de inte var önskvärda. Så trots att majoriteten ville ha en annan kandidat hade allt gått korrekt till, och skulden låg hos dem som ”hoppade av”, och inte hos styrelsen. Det tyckte jag verkligen inte om.

För varför hade de hoppat av? Var det för att de plötsligt kommit på att de inte längre var intresserade? Eller var det för att styrelsen talat om för dem att de inte var önskvärda? Ja, inte vet jag. Jag kan bara gissa.

Jag kan gissa att de fick höra att de ”egentligen” inte hade majoriteten av medlemmarna med sig, även om det kunde se så ut. Det fanns ju det där med mellanled och sidoorganisationer, som säkert har en annan uppfattning än medlemmarna i allmänhet. Så om de ställde upp så skulle de ändå inte bli valda. Och om de blev valda skulle det bli med en så liten majoritet att de skulle få svårt att få stöd i sitt arbete.

Och styrelsen vet ju bäst hur väldigt kompetent och lämplig deras egen kandidat är. Så om de är besvärliga och ändå insisterar så kommer de inte ha styrelsens stöd, och underförstått kommer de få svårt att få något annat uppdrag i framtiden. För då är de ju inte lojala, och lojalitet är väldigt viktigt. Om de i stället är snälla flickor kommer de få något annat jobb som styrelsen har i bakfickan och en lysande framtid när de växt till sig.

Ja inte vet jag hur det gick till. Min gissning är så god som någon annans. Det skulle vara roligt att höra vad kandidaterna tyckte, och det kanske vi får, för styrelsemedlemmarna ska ha en hearing med dem också.

Sen halkade Teres in på det där med falanger. De där gamla historierna om motsättningarna i SSU som tydligen fortfarande plågar en del, och som gör dem livrädda för öppna konflikter och valutgångar med små marginaler. Där var vi flera som sa att det skiter vi faktiskt i, det är andra tider nu och vi är inte intresserade. Framför allt vill vi inte att man ska ta det som ursäkt för brist på öppenhet och demokrati.

Så hur slutade det?

Ja, inte fick vi några klara svar på våra frågor. Men kanske kommer våra synpunkter om mer öppenhet att komma med i rapporten. Vi tyckte att valberedningen öppet ska redovisa sina skäl. Kandidater som vill ha jobbet ska kandidera öppet, utan påtryckningar, och utan att känna sig misslyckade om de inte väljs. Och styrelsen ska inte vara valberedning, det verkade till och med Granskningsutskottet tycka.

Sen får vi se om det händer något. Om vi nu ska bli Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti, som kriskommissionen föreslagit och som Carin Jämtin lovat oss. Den nya styrelsen har ju i alla fall initierat den här utredningen, och deklarerat att den vill förbättra processen. Där har den nu ett stort ansvar.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

One response to “Häromdagen var jag på en hearing

  • Magnus Nilsson

    Det gick att träffas och diskutera borgarrådsvalet även strax före representantskapet igår. Jag var där, tillsammans med 6-7 stycken andra. En av de virriga saker som klargjordes var att det inte alls är representantskapet som bestämmer vilket borgarråd som ska leda oppositionen – det beslutet tas fullmäktigegruppen. I övrigt föreföll trots allt styrelsen rätt tagen av den kritik som kommit fram. Själv sände jag nedanstående kommentarer i början av sommaren:

    Hej!

    Vid förra repskapet ombads vi skicka synpunkter på valet av borgarråd i april. Hoppas jag inte är för sent ute.

    Frågan har många aspekter. Den kanske viktigaste är att vi behöver starka ledare, med starka mandat och stark legitimitet som snabbt och kraftfullt kan agera i den offentliga debatten och den konkreta politiken.
    Tyvärr var det nog inte några starka mandat vi lämnade till vare sig Karin Wanngård eller något av de andra borgarråden. Kanske är det därför Karin har varit så frånvarande sedan hon utsågs, och kanske kan det även delvis förklara varför Roger Mogert och – sedan borgarrådsvalet – även Tomas Rudin blivit märkligt frånvarande i den offentliga debatten.

    För vad tusan vad det för en egendomlig föreställning vi var med om?

    Olle Burell påstod inför församlingen att Tomas Rudin mer eller mindre vädjat till styrelsen om att slippa bli nominerad till oppositionsledare och istället bett att få fortsätta att arbeta med stadsbyggnadsfrågorna. Denna version är ju väldigt svår att få ihop med vad Tomas själv sagt i media. Olles beskrivning lät helt enkelt inte trovärdig, vilket kändes väldigt olustigt. http://www.dn.se/sthlm/rudin-beredd-leda-socialdemokraterna Det är svårt att frigöra sig från bilden av att styrelsen velat ge Tomas en näsknäpp. Jag vet inget om hur det egentligen förhåller sig, men så ter det sig onekligen om man inte alls varit inblandad i processen.

    Och varför berörde varken Olle B eller någon annan i styrelsen den uppenbara komplikation det innebär att nu två av tre borgarråd samtidigt är gifta/sambos med två av styrelsens ledamöter/ersättare och hur styrelsen har tänkt sig att hantera denna komplikation? För nog måste väl ni i styrelsen ha diskuterat vad dessa relationer kan få för konsekvenser t ex i ett läge där borgarråden är oense i en fråga som därför lyfts till styrelsen för avgörande? Och är det inte så att oavsett hur en sådan process skulle utfalla så är risken stor att något borgarråd kommer att gå ur det hela med försvagad auktoritet och/eller med risker för misstro både på längden och tvären inom partiet? Vilket i sin tur i onödan sliter på alla och lägger hämsko på entusiasmen? Hur resonerade ni om detta när ni föreslog Karin W? Och varför redovisade ni inte denna diskussion öppet inför repskapet?

    Till sist, den stora gåtan. De jag har talat med kan inte påminna sig att repskapet fattade mer än ett beslut i frågan. Och då frågar man sig vilket beslutet i så fall var:
    1. Valde vi ett kvinnligt borgarråd att ersätta Carin Jämtin? Till det valet kunde rimligen vilken kvinnlig medlem av partidistriktet som helst kandidera – och de nomineringar som skedde gällde ju bara kvinnor.
    2. Eller valde vi en ny oppositionsledare? Till det valet kunde ju rimligen bara de tre borgarråden kandidera.
    Varken jag eller någon annan minns att bägge dessa frågor togs upp och hanterades separat. Osäkerheten om detta är inte min egen utan tycks, såvitt jag kan förstå, finnas ända in i distriktsstyrelsen, vilket ju må sägas vara både anmärkningsvärt och synnerligen oroande.
    Skulle valet ha blivit överklagat (det går väl inte längre?) så skulle valproceduren, såvitt jag förstår, ha måst göras om. Har ni diskuterat denna risk i styrelsen?

    Så nu sitter vi med en valprocess som skapat misstro mot distriktsstyrelsen och gett oss en grupp borgarråd med svaga mandat – och följaktligen med ett mera begrönsat mandat som rimligen begränsar deras möjligheter att agera kraftfullt, ta egna initiativ, driva partiets politik i den offentliga debatten.

    Hur fan kunde styrelsen hantera detta så klantigt?

    Magnus Nilsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: