Bästa sättet att begrava en fråga är att skapa en arbetsgrupp

I går kväll var jag på mitt första representantskapsmöte för Stockholms Arbetarekommun. Eftersom jag inte är ombud fick jag inte säga något på mötet, men jag var verkligen nyfiken på programmet och såg fram mot en livlig debatt. Jag var särskilt intresserad av Punkt 8: Rapport om utvärdering av borgarrådsval. Föredragande Veronica Palm (10 min). Och efterföljande Punkt 9: Frågestund (5 min). Jag vet att jag inte var ensam om att se fram mot att få höra Veronica Palm förklara hur tillsättningen av det senaste borgarrådet gått till.

Hennes rapport gick i ett nafs, man hann knappt reagera innan det var klart. Och den visade sig vara en rapport om att det skulle bli en utvärdering av borgarrådsvalet. Valet kanske inte hade gått till på allra bästa sätt, men nu hade styrelsen tillsatt en arbetsgrupp som skulle gå igenom vad som hänt så att det inte skulle behöva hända igen. Ingen ursäkt. Framför allt ingen förklaring till hur valet egentligen gått till. Den klassiska metoden: bästa sättet att begrava ett ärende är att skapa en arbetsgrupp, särskilt om den som i det här fallet består av personer ur den styrelse som ska utvärderas.

Jag undrade vad alla de arga kamraterna i Allmänna Utskottet tänkte som just hade skrivit till styrelsen att de: ”ombads medverka vid ett så kallat samråd där vi skulle få återge våra respektive föreningars åsikter – trodde vi. I stället kom vi dit och ställdes inför fullbordat faktum. En enig styrelse hade redan valt sin kandidat. Vi ställer oss frågan varför vi över huvud taget blev kallade till något som sades vara ett samråd?” (brevet återfinns på Sosserian, partimedlemmarnas intranät).

Efter rapporten slog Bosse Ringholm, den gamle räven, raskt klubban i bordet och gick över till nästa punkt: Frågestund. Nu måste det väl komma frågor om borgarrådsvalet tänkte jag. Men inte. Det var frågor om obetalda avgifter och om den dåliga svenskan i distriktets rapporter, och liknande angelägna ämnen. Så var frågestunden slut.

Först blev jag upprörd. Varför tog de inte chansen att ställa frågor och komma med synpunkter? Men sen insåg jag upplägget. För i instruktionerna till repskapsmötena står det att ”Ordet begärs skriftligen”. För att få ställa frågor måste man lämna in en lapp i förväg och anmäla att man vill ställa en fråga. Och vem skulle hinna reagera på den korta dragningen (som snarare var 2 minuter än de utlovade 10), trassla sig fram mellan bänkraderna och langa upp lappen till Bosse innan det var för sent? Det var inte meningen att det skulle bli några frågor. Vad jag hade bevittnat var en välregisserad begravning av ett oerhört illa hanterat ärende.

Efter mötet tog jag en lång promenad hemåt. Jag behövde frisk luft. Jag stannade till vid Riddarholmskajen, med stans mest vidunderliga utsikt över Riddarfjärden. Jag satt där medan solen långsamt gick ner bakom Stadshuset, som såg mörkt och stängt ut. Jag tänkte på att jag om ett par veckor ska äta middag där som värd för en grupp forskare, och ”the Mayor of Stockholm” ska hälsa oss välkomna. Vad ska jag säga till dem om de frågar hur den politiska framtiden ser ut för Stockholm?

Men så tänker jag på den Facebook-grupp jag nyligen blivit medlem i, där all den debatt pågår som jag saknade på repskapsmötet. Kanske finns det ett nytt sätt att diskutera. Kanske alla de som var tysta på repskapsmötet men så aktiva i Facebook-gruppen inte längre kommer att nöja sig med beskeden som lämnades på mötet. Kanske den där arbetsgruppen faktiskt kommer att ta tag i frågan och inte begrava den, kanske deras genomgång kommer att resultera i något nytt.

Och jag tänker på Allmänna Utskottets slutord i sitt arga brev: ”Vi hoppas att Arbetarekommunens styrelse tar sitt ansvar och reder upp den uppkomna situationen. För det är styrelsen och ingen annan som är ansvarig för det som skett.” Låt oss se vad de gör. För något måste göras om vi inte ska förlora de nyfikna entusiastiska medlemmar som vi så väl behöver.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

6 responses to “Bästa sättet att begrava en fråga är att skapa en arbetsgrupp

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: