Det finns något som heter jäv II

Jag har väntat ett tag på reaktioner på mitt senaste inlägg om jäv, som nu också finns i en kortversion i  Stockholmstidningen. Jag hoppades att någon i styrelsen skulle kommentera, men så blev det inte. Jag skrev till alla i styrelsen som hade angivit sin e-postadress på hemsidan, och ytterligare några jag hittade på Facebook, och bad om kommentarer, men bara en styrelseledamot svarade och sa att ”Jag har läst din inlägg och ska fundera lite på om jag har några kommentarer och i så fall om jag vill delge dem. Men jag har iallafall läst ditt inlägg och tänkt på det”. Gott så. Jag hoppas jag så småningom får en kommentar.

Däremot har jag haft många positiva brev från andra partikamrater. Och jag har aldrig haft så många besök och länkar till min blogg som i samband med det här inlägget. Förvånansvärt få skadeglada kommentarer, däremot några insiktsfulla inlägg från medlemmar av andra partier, som ser samma problematik. En moderat kommenterar så här, och här ett annat exempel från en folkpartist: Jag tänker inte nämna några namn men det är åtskilliga söner, döttrar, bröder och systrar som utgör styrelserna i Folkpartiets lokalavdelningar i Norrbotten. Detta beror dock mest på att medlemskaran är så liten att man tar in vem som helst, bara personen ställer upp. Och ingen vill vara med så därför blir det släktingar som till slut får rycka in.

Det är den rundgången som är döden för en förening. De gamla medlemmarna tror att de är oumbärliga, därför väljs de om och om igen, och de nya som försöker komma in tröttnar och försvinner.

Jag fick en – förväntad –  kommentar från en kamrat:

Men har vi inte ganska tydlig praxis vad gäller detta i partiet? Man deltar inte i beslut eller diskussion före beslut i en styrelse eller valberedning om ärendet gäller en själv eller någon närstående (och då brukar man räkna in barn, föräldrar, syskon, make/maka/pojkvän/flickvän/partner/osv). Har detta frångåtts i något av de fall som refereras?

Det är en vanlig missuppfattning att tro att man bara kan gå ut ur rummet när någon man har en relation till ska avhandlas. Säg att fem personer har nominerats, och valberedningen ska föreslå en av dem. Även om jag går ut ur rummet när personen jag har en relation till diskuteras, så har ju mitt ställningstagande till de andra nominerade också betydelse; nedvärderar jag en kandidat har en annan kandidat större chans att föreslås.

Förvånande nog har vi ingen praxis när det gäller jäv dokumenterad någonstans. Och om den finns så följer man den inte. Jag tycker att jag gav flera tydliga exempel i mitt förra inlägg, och kan ge ytterligare ett alldeles färskt exempel för att visa vad jag menar.

Vid det senaste årsmötet för min områdesorganisation skulle ny styrelse väljas. Två medlemmar i valberedningen valde att avstå från att delta i det fortsatta arbetet på grund av stark jävsproblematik. Genom en skrivelse som de önskade få bifogad till protokollet skrev de ” uppfattade vi båda att vi inte ansåg oss kunna göra ett tillräckligt seriöst valberedningsarbete med den jävsproblematik som fanns i arbetet”. Deras ställningstagande kan ses i årsmötesprotokollet.

På begäran från en mötesdeltagare lästes den skrivelse de önskade få bifogad till protokollet upp. Det för mig upprörande är att ingen reagerade: ingen kommenterade innehållet eller protesterade, och valberedningens (minus de två protesterande medlemmarna) förslag gick igenom. Styrelsen lade deras invändning till protokollet, med kommentaren ”Enligt valberedningens förslag hade (de två medlemmarna samt ytterligare en tredje person i valberedningen) inte deltagit i slutsammanträdet.

Tystnaden rörande de två medlemmarnas avhopp från arbetet är förvånande, då sådana situationer måste vara ytterst ovanliga i valberedningssammanhang. Ingen frågade vad jävsproblematiken bestod i. Efter att ha läst protokollet frågade jag, och fick svaret: en av medlemmarna i valberedningen lever sedan mycket lång tid tillbaka ihop med en av dem som valberedningen föreslog, och som på årsmötet valdes till styrelsen.

Så det är verkligen naivt att tro att vi har en praxis för jäv. Eller så har vi en praxis att bortse från jävsproblematiken. Och då är det verkligen på tiden att vi skapar tydliga regler och att de blir tillämpade.

Förhoppningsvis har vi en motion klar till kommande representantskap med förslag på sådana regler.

Sen upprepar jag igen att jag anser det olämpligt att styrelsen agerar valberedning, och att öppna nomineringar och direktval borde vara mycket bättre för att vi ska bli Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti, som kriskommissionen föreslagit och som Carin Jämtin  lovat oss.

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: