Organisationen ska organisera sig

Nu har äntligen direktiven kommit för den nya organisationsutredning som Carin Jämtin utlovade på den senaste partikongressen och som hon ska leda. Om ni vill läsa så finns direktiven här.  Det finns mycket att hoppas på.

Något jag särskilt fäste mig vid var att organisationsutredningen ska “ge förslag på antal obligatoriska organisationsled och deras inbördes ansvarsfördelning, samt förändringar i beslutsstruktur i fråga om antal beslutsorgan och dess sammansättning, däribland särskilt förtroenderådets uppgift och roll“.

Om de gör ett bra jobb kanske vi som medlemmar får det lättare nästa gång vi ska välja partiordförande. Kanske behöver inte våra beslut passera alla dessa led som finns i dag. I dag kan vi fatta ett beslut som ska passera först ett föreningsmöte, så föreningsstyrelsen, så representantskapet i arbetarekommunen, respektive distriktet, så distriktsstyrelsen, så ombuden till partikongressen, sen partiledningen, och sist verkställande utskottet och partiordföranden.

Sen finns det på distriktsnivå sidoorganisationer (S-kvinnor, broderskapsrörelsen, SSU) som har representanter i distriktsstyrelsen, och utskott eller så kallade mellanled (allmänna utskottet invandrarutskottet, fackliga utskottet) som har särskilt inflytande och som ska höras av styrelsen när beslut ska fattas. Och så har vi granskningsutskottet som ska se till att styrelsen sköter sig.  I partistyrelsen är det samma sak.

Alla ska de ha möten och bestämma saker och ting. De ska utse sina representanter i nästa led. Gäller det personval så ska valberedningar utses och sammanträda för att komma med sina förslag.  

Där har vi områdesorganisationerna med sina styrelser och valberedningar, och som tillsammans med valkretsförbunden ska nominera till kommun och landstingsvalen. Sen ska ledamöter utses till alla nämnder och styrelser i kommuner och landsting.

Så har vi förtroenderådet, denna ”demokratins blindtarm”, som  Johanna Graf uttryckte det, som ska utses av verkställande utskottet och som i sin tur ska utse valberedningen som ska föreslå partiordförande.

Sen har vi tjänstemännen, ombudsmännen i alla arbetarekommuner och distrikt som bestämmer mer än vi ofta tror.

Med 108.000 medlemmar finns det i dag en post för nästan varenda en i något av alla dessa led. Man kan ägna mycket tid till att sitta på möten och välja sina representanter och slåss om positioner i stället för att ägna sig åt den riktiga politiken. Men tänk om vi fick lite mer ordning och reda, med färre mellanled och parallella och konkurrerande beslutsvägar. Då  kunde vi ägna tiden åt det politiska samtalet i stället.

Men jag blir orolig när jag ser på sammansättningen av arbetsgruppen som ska ta fram förslagen. Det är nuvarande eller tidigare kommunpolitiker, distriktsordförande och ombudsmän, medlemmar av partistyrelsen, verkställande utskottet och riksdagsledamöter. Ja, de representerar de flesta av alla dessa organisationsled och sidoorganisationer. Jag undrar hur lätt det är då att gå utanför ramen och se nya möjligheter?

Det är bara att hoppas att gruppen ska vara lika öppen, nyfiken och ödmjuk i sitt arbete som kriskommissionen föreslagit att vårt parti ska bli och som Carin Jämtin lovat oss.

Alexandra   Einerstam, Martin  Moberg, Staffan  Lindström, Johan Westerholm,   Peter Johansson   på samma tema

Advertisements

About Gunilla Källenius

Professor vid Karolinska Institutet. Forskar om infektionssjukdomar och särskilt tuberkulos. Styrelsemedlem i Världsinfektionsfonden. Socialdemokrat. View all posts by Gunilla Källenius

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: