Monthly Archives: March 2011

Vart tog min röst vägen?

 Nu är valet till partiordförande över. Håkan Juholt har enhälligt utsetts av extrakongressen. Jag ställer mig frågan hur jag som enskild medlem hade inflytande över det valet. Eftersom jag tyckte det var ett viktigt val deltog jag som jag beskrivit tidigare i valet av mitt distrikts tjugo delegater till partikongressen där den nya partiledaren skulle väljas. En process som inte var alldeles enkel. Och sen visade det sig att det inte alls var meningen att delegaterna jag varit med och röstat på skulle välja partiledare, de skulle bara bekräfta det förslag partiets valberedning la fram på partikongressen.

 Så hur utsågs då valberedningen, som alltså i princip var den som bestämde vem som skulle bli partiledare? Jo det gjorde det mystiska förtroenderådet. Och hur utsågs förtroenderådet? Jag frågade en som är med i förtroenderådet: jo ”medlemmarna i AK (dvs distriktet) nominerade kandidater till förtroenderådet, och sedan röstade man på distriktskongressen. De kompisar som medlemmarna röstade på fick åka på distriktskongress. Samma valmetod som till stora kongressen, fast enklare process, ofta med acklamation på vanligt medlemsmöte”.

Så jag borde alltså sett till att vara med och nominera ombud till distriktskongressen. Det missade jag tydligen. Sen borde jag ha varit med på just det medlemsmöte där man röstade fram ombuden till distriktskongressen, som i sin tur skulle rösta fram deltagarna i förtroenderådet. Krångligt och lätt att missa om man inte visste hur det gick till, men fortfarande begripligt.

 Men hur utsåg då förtroenderådet sedan valberedningen? Jo det visade sig att det inte alls var förtroenderådet som utsåg valberedningen. En del trodde faktiskt att det var så, men de gick direkt på pumpen. Det var i stället partisekreteraren och verkställande utskottet (VU), dvs högsta ledningen i partiet, som la fram ett förslag för förtroenderådet som de inte kunde säga nej till. Deltagarna i förtroenderådet hade inte mycket att sätta upp mot de relativt äldre och mer erfarna personerna i partiledningen och VU, som till största delen bestod av deras egna distriktsordföranden.

 Eller som Johanna Graf uttryckte det: ”Och förtroenderådet, denna demokratins blindtarm! Dess senaste parodiska tillställning var när valberedningen skulle väljas i december. Först fick de demokratiskt valda ledamöterna från hela Sverige se en lista med namn till valberedningen. Den hade satts samman i förväg av de 26 partidistrikten. Sedan förklarade Baylan att dessa i sitt arbete skulle lyssna på de 26 partidistirikten istället för till medlemmarna och väljarna. Och sedan blev det så. Basta. Där har ni demokratin i Förtroenderådet”.

Så nyckelpersonerna i hela denna process var partistyrelse och VU, de som alla hade egenintressen eftersom valberedningen skulle föreslå (läs utse) inte bara partiordförande utan också pröva förtroendet för dem själva. När sedan valberedningen utsetts har vi ju nu lärt oss att den såg som sin uppgift att förankra sitt förslag inte hos alla medlemmar utan, just det, hos distriktsordförandena (läs partistyrelsen). Och vad distriktsordförandena sa till partiets valberedning, det fick jag bara delvis veta genom pressen. 

Vart tog då min röst vägen, och hur kunde jag ha påverkat valet av ny partiordförande? Min slutsats blir först och främst att det var helt onödigt att rösta på ombuden till kongressen, de hade ändå inget att säga till om. Det hade också varit onödigt att rösta på ombud till förtroenderådet, om jag nu vetat om det i tid. De blev ändå överkörda av partiledningen.

Det enda val som möjligen hade haft någon betydelse var valet till distriktsstyrelse, eftersom det var distriktsstyrelserna som via partistyrelsen och VU både utsåg partiets valberedning och sen tillsammans med valberedningen tog fram förslag till ny partiordförande. Men valet till distriktsstyrelse sker på den årliga distriktskongressen. Och rösträtt där har bara de valda ombuden.

Så för att få en distriktsstyrelse och ordförande som kanske lyssnar på min röst hade jag behövt vara med och först nominera representanter till distriktets valberedning (på ett medlemsmöte jag missade). Sen skulle jag på något sätt ha varit med och nominerat och valt delegater till distriktskongressen (på ett annat medlemsmöte), som i sin tur på nästa kongress skulle välja den valberedning som skulle nominera medlemmar i distriktsstyrelsen som delegaterna skulle välja …

Och sen hade det berott på distriktsstyrelsen om jag fick vara med och ha synpunkter på partiledarfrågan. I vårt distrikt fick vi svara på en enkät som vi aldrig fick veta resultatet av. Och jag vet ännu inte säkert vilka förslag som distriktsstyrelsens ombud i valberedningen la fram.

Ganska krångligt om man så säger. Och ganska nedslående. Ett alternativ hade ju varit en process där de enskilda medlemmarna både fått nominera och sedan rösta på partiledarkandidaterna, gärna via Internet. Då hade vi haft chansen att veta i förväg vilka som var intresserade och vad de stod för. Och distriktsstyrelsen hade haft chansen att agitera bland oss medlemmar för de kandidater som de i dag bara viskade om i örat på valberedningen. För hade de haft goda argument skulle vi säkert ha röstat på deras förslag.

I slutändan ska jag kanske låta proffsen och de heltidsanställda sköta det där ändå, det är onekligen rätt bekvämt. Och då kanske jag inte bryr mig om att betala den där medlemsavgiften som kom i brevlådan häromdan. Det räcker väl att jag vart fjärde år fortsätter att rösta på partiet?

Men sen lyssnar jag på vår nya partisekreterare och får hopp:

”Jag vill därför här och nu ge beskedet till kongressen att en av organisationsutredningens viktigaste uppgifter är följande; se över vårt nuvarande system för personval och återkom till partistyrelsen med ett förslag som för oss närmare målsättningen att vara Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti.”

Det låter ju inte så dumt. Jag betalar min avgift ett år till, så får vi se vad som händer!


Det mystiska förtroenderådet

Alla som varit med i en förening vet att det är valberedningen som avgör föreningens karaktär. Ändå går tillsättningen av valberedning ofta lättvindigt till. Eller rättare, de som ser lite framåt, och gärna vill sitta i styrelsen och bestämma, ser till att rätt personer hamnar i valberedningen. För när väl valberedningen lagt sitt förslag till ny styrelse är det oftast avgjort. Det är lite pinsamt att på årsmötet ifrågasätta och föreslå andra namn. Då är man en bråkmakare, det blir dålig stämning, och man har sällan något för det. Men som sagt, de flesta vanliga föreningsmedlemmar är bara tacksamma när någon tar på sig att sitta i valberedningen.

Så vem utser då valberedningen, som ska föreslå ny partiordförande om två veckor? Jag hängde inte riktigt med när valberedningen utsågs i december.  Jag läser stadgarna: ”Förtroenderådet väljer valberedning.” Förtroenderådet? Jag går tillbaka till stadgarna: ”Förtroenderådet består av 120 ombud fördelade på partidistrikt enligt samma fördelningsprincip som gäller för ordinarie kongress”. Jag går till Socialdemokraternas hemsida och letar efter Förtroenderådet. Vilka är de 120 som ska utse valberedningen? Där finns namn på vilka som sitter i Partistyrelsen och Verkställande Utskottet (VU), men var finns de som sitter i Förtroenderådet? Jag frågar runt och skriver till flera personer på kansliet på Sveavägen men får inget svar. Det är inte bara jag som tycker det verkar hemligt: även Peter Johansson

Till slut får jag ett svar från Sveavägen: ”Nu har jag kollat och det var varje partidistrikt som satte samman sina egna listor. Inte samlat på vår web eller så att jag hittar det. Tyvärr.”

Jag skriver till ett antal distrikt (den här gången började jag från slutet av listan) och frågar efter namnen på dem som sitter i förtroenderådet.  De flesta svarar inte alls. Något distrikt skickar en lista, men inget namn jag känner igen, ingen sitter i distriktsstyrelsen, ingen adress att skriva till. Så jag ger faktiskt upp att försöka få veta vad ombuden i Förtroenderådet tyckte om den valberedning de röstat fram.

Jag funderar i stället över vem som föreslår namn på ledamöter i Valberedningen när Förtroenderådet samlas? Är det Förtroenderådet själva? Jag hittar inget i stadgarna. Så jag googlar lite, och i DN 12 november hittar jag: ”Distrikten får nu några veckor på sig att nominera ledamöter till valberedningen, som enligt stadgarna ska bestå av elva ledamöter och sex ersättare.”

Det är alltså distrikten som föreslår namn. Och eftersom partistyrelsen och VU består av ledamöter (de flesta ordförande) i distriktsstyrelserna, så är det väl partistyrelsen och VU som Förtroenderådet diskuterar med? Jo det stämmer, för det står till och med i stadgarna att ”Förtroenderådet ska vara partistyrelsens samrådsorgan.” och ”Verkställande utskottets och partistyrelsens ledamöter samt suppleanter i verkställande utskottet ska kallas till förtroenderådets sammanträden och har yttrande- och förslagsrätt.” Det pågick nog ganska intensiva diskussioner i VU och partistyrelsen för att hitta på namn till valberedningen de där veckorna.

Jag googlar lite till och hittar det här i Expressen 17 november: ”Ordföranden i valberedningen föreslås av partisekreteraren Ibrahim Baylan inför partiets förtroenderåd den 4 december. Då samlas 120 ombud i Andra kammarsalen i riksdagen för att besluta om valberedningens sammansättning.” Så partisekreteraren är den som föreslår sammansättningen av den valberedning som inte bara ska föreslå ny partiordförande, utan också ska pröva förtroendet för honom själv och de övriga i partistyrelsen och VU.

Som väntat antog förtroenderådet Ibrahim Baylans förslag. Jag vet inte hur många namn som var uppe till debatt inom partistyrelsen och VU, men när det slutliga förslaget las fram 4 december var det säkert inga diskussioner inför det samlade pressuppbådet. Och jag tror ingen i förtroenderådet i det läget la fram något alternativt förslag. Det hade ju varit pinsamt.

Fast, i SvD 4 december läser jag att det faktiskt blev diskussion: ”Miguel Odhner, Göteborg, menade att det är dags att utmana partiets kultur och föreslog att valberedningen plockar fram 5-6 namn som den tycker är bäst, för att sedan låta medlemmarna säga sitt i en allmän omröstning. Förslaget röstades ned. Partisekreterare Ibrahim Baylan argumenterade emot de förslag på förändringar som fördes fram.  Vi måste ha processer där det är ordning och reda, sade han. Därefter valdes enhälligt valberedningens elva ledamöter med Berit Andnor som ordförande, samt sex ersättare.” Och hur det har gått sen vet vi ju.

 Även Johanna Graf har skrivit om förtroenderådet


Jag fick en fråga från ett ombud till partikongressen

som gärna vill lägga fram (eller stödja) ett konkret förslag till “hur vi kan ändra denna bedrövliga valprocedur”. Någon som har en bra referens eller eget förslag? Han efterfrågar ett kärnfullt mer demokratiskt och transparent förslag jämfört med vad vi har i dag.

Så nu ställer jag frågan till er.

 Stig Malm har något som han kallar ett kompromissförslag där han ifrågasätter dels om det är nödvändigt att ha en valberedning som är utsedd efter konstens alla regler enligt den urgamla ordningen, att olika grupper eller landsändar ska vara representerade (man skulle i stället kunna välja fristående personer med stor integritet),  dels om det är nödvändigt att dom i så fall enbart skulle föra fram en kandidat.

 Johanna Graf   för den mest intressanta diskussionen jag sett om konsekvenserna av det nuvarande systemet och har förslag på flera alternativa procedurer, bland annat en valprocess likt primärvalsprocessen i USA, där varje medlem eller supporter av partiet får vara med och rösta på sin favoritkandidat. Varje kandidat måste därigenom formulera en vision och en strategi i förväg. Som hon skriver ”Om demokraterna i USA hade haft en valberedning skulle de förmodligen aldrig ha fört fram Barack Obama som presidentkandidat. Han hade förmodligen ansetts för kontroversiell. Men trots det gick han hem hos väljarna i primärvalet. Detta visade att han hade kapacitet att även vinna presidentvalet.”

Jag är beredd att hålla med henne.

Hon hänvisar också till lokala alternativ som systemet med vägledande primärval som man genomfört i Sundbyberg, där man också kunde rösta på Internet, vilket säkert ökar röstdeltagandet, eller som kommunalrådsvalet  i Pajala.

Vem mer har skrivit om det här, eller har nya färska förslag på valsystem att föra fram på partikongressen?

PS. Läser just nu Peter Andersson som skriver om nackdelen med det nuvarande systemet: “Irritationen stiger, dels därför att det är att inte fatta en ny tid där makt inte kommer att fås i små celler och bastuklubbar. Det som nu sveper över världen i stora demokratirörelser slår obevekligt också på mindre “sällskap” dit vi kanske kan räkna våra partier. Att inte utgå från dem man vill företräda utan i stället från det maktspel som tenderar att ta över fokus, är en handling som kommer att fälla stora världsmän i andra länder och kanske ge andra nobben till ledarpositioner i svenska politiska sammanhang”. Blotta faktum att enstaka distrikt(sordföranden) kan lägga veto mot enskilda kandidater borde underkänna det systemet.


Det blir ingen förnyelse av verkställande utskottet heller

 När Ibrahim Baylan i december förra året sa att samtliga VU (det vill säga Verkställande Utskottet) och partistyrelseplatser skulle stå till valberedningens förfogande var vi många som tyckte det lät väldigt bra. Partistyrelsen med sitt VU är partiets högsta beslutande organ då kongressen inte är samlad, och alltså direkt ansvariga för de senaste årens politiska arbete och inriktning som ledde fram till valförlusten förra året. Men, som jag skrev häromdan, ledamöterna i partistyrelsen har inte för avsikt att avgå.

Hur är det då med ledamöterna i VU? Det har sen Baylans uttalande varit märkligt tyst på den fronten. VU är ju det organ som har ansvar för den omedelbara ledningen av partiets verksamhet. Ledamöterna i VU utses på samma sätt som i partistyrelsen, det vill säga efter nominering från sitt partidistrikt och på förslag av valberedningen.

Jag skrev samma brev som till ledamöterna i partistyrelsen:

”I december förra året sa Ibrahim Baylan i Ekot att: ”Samtliga VU och partistyrelseplatser står till valberedningens förfogande. (…) Jag förutsätter att var och en känner respekt för valberedningens arbete och om valberedningen vill göra större förändringar ska det vara fritt fram för valberedningen att kunna göra det.” Jag undrar därför om du tänker ställa din plats till förfogande i VU på den extra partikongressen? Bästa hälsningar, Gunilla Källenius”

Jag skrev till sex av de sju ordinarie ledamöterna och de sju suppleanterna i VU. Av naturliga skäl skrev jag inte till den sjunde ledamoten, Mona Sahlin, som redan deklarerat att hon avgår. Fyra svarade, alla fyra var positiva till att ställa sin plats till förfogande.

En skrev: ”helt i enlighet med vad som tidigare sagts så tittar valberedningen på hela VU:s sammansättning. Självklart står min plats till förfogande i det pusslet”.

En annan svarade: ”Jag står helt bakom partistyrelsens och valberedningens uppmaning om att vi som är valda till uppdrag ska stå till valberedningens förfogande vilket innebär att jag är helt öppen för att också mitt förtroende nu ska prövas”.

Jag skrev tillbaka och frågade: ”Hej igen, och tack för ditt svar! Har distriktsstyrelsen tagit ställning till att du ställt din plats till förfogande?”

Här ett svar: ”partidistrikts styrelse har meddelat valberedningen att vi har fullt förtroende för de ledamöter från … som invaldes i Parstistyrelse och Verkställande Utskott på kongressen 2009.”

Så distriktsstyrelsens ordförande svarar mig att distriktsstyrelsen har meddelat valberedningen att distriktsstyrelsen har fullt förtroende för henne som ledamot i VU. Samma procedur alltså som för ledamöterna i partistyrelsen. Valberedningen går tillbaka till distriktsstyrelsen och frågar om den fortfarande har förtroende för sin egen styrelseordförande/ledamot. Och valberedningen får svaret att det har man. Så den stora frågan är om valberedningen har kraft att gå emot distrikten och nominera nya ledamöter i VU?

Att så få av VU ledamöterna över huvud taget svarade är inte så konstigt. Närmre än VU kan man inte komma makten om man inte är partiledare. Och det är i VU vi har hämtat våra partiledare. De flesta som den här gången är aktuella i diskussionen om ny partiledare finns i VU. Sex av de åtta ”vallokomotiven” (Mona Sahlin, Ibrahim Baylan, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg, Carin Jämtin, Ylva Johansson) som skulle vinna valet sitter också i VU. Inte konstigt att de sitter still i båten.

Flera som har skrivit om partistyrelsen, VU partiets organisation och valprocessen : Johan Westerholm, SandroWennberg, Peter Johansson, Martin Moberg, Alexandra  Einerstam, Johanna Graf


Follow

Get every new post delivered to your Inbox.